Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om beredning af s. k. konserver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren så småningom stegras från 80° till 100° och kokningen
vid denna temperatur fortsattes under 4 timmar med
lufthålet hela tiden öppet. Efter denna tid igenlödes hålet
och värmegraden ökas under en half timmas tid till 127°
till 132°, hvarefter dosorna kunna afsvalas. Vid denna
metod är vigtförlusten stor. Det under N:o 3 omnämnda
sättet är mycket att föredraga äfven för kött, emedan
processen försiggår hastigt, och ingen förlust af köttets safter
uppstår.
Kokning utan luftens utsläppning. Somliga
förorda kokning i vattenbad af fullkomligt tätade dosor utan
ilågot lufthål alls; men som dosorna nästan ovilkorligen
^måste explodera genom ångbildningen inuti dem, om
temperaturen ökas öfver 100° till f. ex. 106° och luften ej kan
bortgå, är detta förfaringssätt oriktigt och frambringar sällan
en duglig vara.
Grönsaker och frukter kunna behandlas efter alla de
nämnda sätten, men för största delen af dem torde ej en så
långvarig kokning eller en så hog temperatur vara af
nöden. Som det är öjiskvärdt att behålla växternas gröna
färg, t. ex. på gröna ärter m. m., och som denna nästan
helt och hållet försvinner under så lång kokning, har man
sökt ersätta den genom tillsats af extrakt af achlorophyllu
(det gröna färgämnet uti växterna),, eller sökt binda
färgämnet i växten genom tillsättning af alkaliska salter.
Flera andra metoder finnas visserligen för matvarors
konservering, men variera så föga från de här anförda, att
det ej är nödigt beskrifva dem. Nästan hvarje
konservfabrik har sina egna sätt att gå till väga, hvarpå den sätter
särskildt värde; men hufvudanordningarna förblifva desamma.
Flera olika ämuen kunna tillsättas vattnet, för att höja
dess kokpunkt, och användes förr merendels salt för detta
ändamål; men det förmådde icke höja temperaturen mer
än till 108° till 109° och måste ytterst noga bortsköljas
från dosorna, för att undvika bildning af rost å dem. Olja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
