- Project Runeberg -  Bohuslänsk fiskeritidskrift / 1894-1895 /
81

(1884-1896) Author: Axel Wilhelm Ljungman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schematisk öfversigt öfver fiskeripolitikens hufvudsakligaste innehåll - II. Fiskeriförvaltningspolitik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det andra. Denna omständighet har också bidragit dertill,
att den skotska sillen blifvit så berömd, emedan den
nästan uteslutande beredes i städerna. Man insåg detta tidigt
i Skottland, och under förra århundradet ifrågasattes
der-för äfven der, att man skulle främja uppkomsten af
fiskarestäder genom höga premier. Man trodde nemligen då, att
man icke kunde främja näringarne på bättre sätt än genom
utdelande af premier.

Genom lagstiftning sökte man redan tidigt förekomma
slarf och oärlighet vid sillens saltning, och ännu finnas
vid t. ex. skotska sillfisket i gällande kraft flera
bestämmelser om silltunnornas storlek och beskaffenhet,
hvarför-utom vid den s. k. sillvrakningen ställas noggrannt
an-gifna fordringar på saltningens beskaffenhet, innehållets
myckenhet m. m., som vid afsättningen är af betydelse.

Bruket att låta »vraka», d. v. s. med offentligt
brandmärke efter godkännde vid granskning förse saltad sill,
är ganska gammalt, ehuru vrakningen väl i förstone egde
rum blott i de sillköpande städerna och afsåg att skydda
köparen; men anlitades sedermera äfven af producenterna
i afsikt att erhålla ett afsättningen underlättande offentligt
märke å silltunnorna, som utvisade varans beskaffenhet. Den
äldre svenska sillfiskelagstiftningen från åren 1666 och 1754
påbjöd enligt holländskt föredöme äfven vrakning af
sistnämnda slag, men 1684 begränsades densamma till allenast
den sill, som fångats »efter holländska sättet». I Holland
kvarstod ock den tvungna (obligatoriska) vrakningen för
det s. k. »stora» fiskets sill intill slutet af år 1875, då
den gjordes valfri (fakultativ), hvarefter år 1878 all med
offentlig stämpling förenad vrakning afskaffades, fast af
fiskerikollegiet anställde sillvrakare fortfarande finnas till
tjänst för den, som vill anlita dem. Sin största betydelse
har den offentliga sillvrakningen ernått i Skottland,
deri-genom att de vid densamma åsatta märkena vunnit ett
sådant förtroende i marknaden, att de onödiggjorde den
förut öfliga vrakningen uti importhamnarne i Tyskland,
så att de med dessa märken stämplade silltunnorna
kunnat gå hand ur hand såsom en kurant vara utan vidare
undersökning. Den skotska sillvrakningen afsåg
ursprungligen ett offentligt godkännande för utbekommande af de
stora premier, med hvilka man under åren 1809—1830
sökte uppmuntra skotska sillfisket och som under åren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:07:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bohusfisk/1894/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free