Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlands södre härad - Lycke socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
delen av klostrets egendomar lågo på Hisingen och Tjörn samt trakten närmast kring
Kongahälla.
I det föregående har påvisats den primitiva ståndpunkt, som kännetecknade det
bohuslänska jordbruket. Man hade ej lärt sig besanna ordspråket, att ängen är åkerns moder; åkern
intog lejonparten för att ej säga hela den odlade jorden, under det ängen till stor del utgjordes
av åkrar, som lagts i »linda», d. v. s. utmattats av skördar, tills den ej längre förmådde löna
odlarens besvär utan fick igenväxa och lämnades utan skötsel eller vård.
Den naturliga ängen bestods understundom en rensning från större buskar eller fällning av
träd, där sådana funnos. Med den brist på utdikning, som likaledes kännetecknade denna tids
jordkultur, kommo de naturliga ängarna, som i allmänhet utgjordes av kitteldalar och sidlänta
områden, att bestå av starr- och kärrhö. Att boskapsskötseln likväl ej i stort sett stod
avsevärt lägre än i det övriga Sverige torde bero på de utmärkta naturliga betesmarker, som
havsstränderna och en del av öarna erbjödo.
Där de naturliga ängarna voro otillräckliga, förekom, vilket brukas än i dag, att
fastlandsbönderna och allmogen på de stora öarna Örust och Tjörn under sommaren utackorderade en
del av sina kor till skärgården. v
Midsommartiden eller en vecka därefter brukade man meja det hö som fanns. Härvid
brukades lie med långt skaft; denna såväl som räfsan var av samma typ som brukades i det
övriga Sverige. Höet vålmades och kördes sedermera hem till gården på släde. Hjuldon kunde
ej användas på grund av markens tuviga och understundom sanka beskaffenhet. Några
ängslador brukades ej i denna del av landet.
Så snart höet var hemkört släpptes boskapen ut på bete. En naturlig följd av bristen på
hö och andra fodermedel var, att boskapen på sina ställen under vintern mer eller mindre
svältföddes. De surrogat, som under krigsåren måst på sina ställen tillgripas i vårt land, voro då
allmänna. Ljung och löv, där sådana funnos, voro mycket brukade vinterfoder. Ljungen
blandades även med agnar eller gavs i naturligt torkat tillstånd.
I Fjällbackatrakten samlade man renlav (Cladonia rangiferina), som blöttes i drank och av
boskapen åts med begärlighet. På sina ställen användes ekbark, som stöttes sönder och
uppblandades med annat foder sålunda en motsvarighet till våra dagars cellulosamjöl. Kalm, som
anger användningen av ekbarken som surrogat, anmärker dock, att kreaturen därav brukade
bli förstoppade. På Kosteröarne gav man understundom kreaturen hackad barr och bark
blandat tillhopa.
Ljungen brukade man blöta, innan den användes såsom fodermedel. Mäskmjöl, lättsaltat,
varöver man öste kokhett vatten, förekom även såsom utdrygningsmedel och sades boskapen
därav mjölka särdeles väl.
Att sålunda svältfödd boskap ej skulle befinna sig väl, när frihetens och friluftslivets
dagar randades, är lätt att förstå. En kyrkoherde i Skee, Schoug, hade vid sitt tillträde av
pastoratet mistat ej mindre än 12 kreatur, i vad man nu för tiden skulle kalla för trumsjuka. På den
tiden ansåg man, att daggen på gräset var orsaken till denna manspillan bland kreaturen och
brukades som preservativ låta korna slicka på salt, innan de släpptes ut. Av snarlika skäl
brukade man, när fåren sattes in i kätte på hösten, giva dem torr halm, enär de därav skulle »torka
upp invärtes». ,
Med hästarna var man ej så nogräknad. De fingo på flera ställen, liksom bruket är än i
dag på Island, gå ute hela vintern och livnära sig av ljung och vad övrigt de kunde framleta.
På Otterön i norra skärgården var detta tillvägagångssätt allmänt.
Utefter kusten använde man den på havsstränderna allmänt förekommande sältången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
