Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den medeltida bokmarknaden i utlandet - 5. Renässansens betydelse för bokmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
FRÅN VÅR BOKHANDELS BARNDOM.
melserna synnerligen stränga, och vinsten var löjligt liten
-i Bologna blott 1 à 2 procent af försäljningspriset, i
Montpellier 2 à 5 procent.
Medeltidens största bokmarknad var utan tvifvel Paris,
och där tyckas nästan alla våra utländska handskrifter
ända till slutet af 1300-talet hafva köpts. Först mot
medeltidens slut finna vi, att våra hokuppköpare börja vända
sig till de tyska universiteten, särskilt till Prag och
Leipzig, men äfven till andra orter. En bland våra
fitigare boksamlare, franciskanermunken Kanutus Johannis,
köpte t. ex. en bok i Greifswald, en annan i Strassburg,
en tredje i Reval, en fjärde troligen i Lund o. s. v.
Om sättet, på hvilket själfva köpet gick för sig, hafva
vi åtskilliga anteckningar. Så t. ex. har munken
Johannes Hildebrandi uppgjort en lång lista med vidfogade
priser på böcker, som han köpt i Paris. Efter listans slut
har han antecknat: “Åt bokförsäljaren, som anskaffade
böckerna, 1 scutum, vidare 8 solidi), vidare en half
scutum. Vidare lät jag i Paris afskrifva en bok vid namn
Jesu Kristi lefverne; för pärgamentet 6 scuta, åt
afskrifvaren 20 scuta.“ Häraf framgår, att bokhandlaren, som
sålt böckerna åt honom, endast sålt dem i kommission
samt därför af honom erhållit ett arvode, som icke
öfversteg en procent af böckernas värde. I ett fall
beträffande Jesu Kristi lefverne hade hade han endast
lånat boken, själf inköpt det för afskriften behöfliga
pärgamentet och själf betalat kopisten.
——
5. Renässansens betydelse för bokmarknaden.
Medeltidens bokhandel, skråmässigt knuten till
universiteten, var således föga utvecklad, och de statuter,
som utfärdats för denna affärsvärksamhet, voro snarast
afsedda att försvåra utbytet. Men med renässansen
d. v. s. i rundt tal med 1400-talets början förlorade
universiteten sin betydelse som samtidens enda bild-
*) Scuta och solidi voro namn på myntsorter.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
