Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den medeltida bokmarknaden i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MEDELTIDA BOKMARKNADEN I UTLANDET.
9
deras undervisning samt därmed ock deras inkomster
och äfven själfva universitetsstaden förlorade, som man
lätt kan förstå, i betydelse, då den icke längre blef den
enda plats, där den eller den speciella vetenskapliga me.
toden kunde inhämtas.
Professorer och studenter hade således all anledning
att tilltvinga sig ett bestämmande inflytande öfver
bokhandeln, och i betraktande af dessa korporationers betydelse
för universitetsstäderna blef detta lätt, i synnerhet som
deras inträssen här sammanflöto med de borgerliga
myndigheternas. Bokhandeln stäldes således under
universitetets jurisdiktion, bokhandlarna blefvo universitetets
tjänstemän, och universiteten utfärdade statuter för bokhandlarna.
De älsta bokhandelsstatuter, som finnas för Bologna
äro af 1259, de älsta för Paris af 1275. Det, som först
slår en modärn läsare, då han studerar dessa statuter, är
att universitetens stationarii snarare motsvara våra
lånbiblioteksägare än våra bokhandlare. Deras hufvudsakliga
uppgift var nämligen att till studenterna utlåna de böcker,
dessa behöfde, och studenten själf fick besörja afskriften.
För handskriftens riktiga återställande fick han ställa pant,
och därjämte betalade han en viss, mindre summa för
begagnandet enligt en taxa, som universitetet uppgjort
och beräknat efter läggens antal i handskriften.
Universitetet bestämde vidare det antal stationarii, som fick finnas,
upprättade en lista på de böcker, som dessa skulle hafva
på lager i Bologna 117 arbeten och inspekterade
årligen icke blott lagret utan ock de enskilda handskrifterna.
Befanns då ett dylikt manuskript bristfälligt, kunde
bokhandlaren bötfällas. Därmed voro studenternas inträssen
skyddade. Lärarnas skyddades genom den bestämmelsen,
att ingen student fick vid sin resa från universitetsstaden
medföra någon handskrift därifrån och ingen stationarius
låna ut någon handskrift till ett annat lärosäte en lag,
som dock naturligtvis i praktiken var omöjlig att
upprätthålla.
–
-
―
Egendomligt nog förbjödos stationarii att idka egentlig
bokhandel d. v. s. att själfva köpa böcker och sälja dem.
Den enda affärsvärksamhet, som tilläts dem utöfver
lånerörelsen, var att såsom kommissionärer för enskilda ägare
försälja dessas handskrifter. Men äfven här voro bestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
