Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Reformationen och bokhandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONEN OCH BOKHANDELN.
13
-
7. Reformationen och bokhandeln.
-
Visserligen börjar under 1500-talets första år en svag
sådan boktryckaren i Uppsala Pawel Grijs lät
nämligen trycka några skrifter tydligen på eget förlag och till
försäljning bland allmänheten men först med
reformationen erhöll bokmarknaden den liflighet, att en värklig
bokhandel kan sägas hafva uppstått. Anledningen är lätt
att förstå. Nu stäldes frågor på dagordningen, hvilka
ägde inträsse för en och hvar: behofvet att läsa
uppstod, och med detta följde också bokhandeln.
Under reformationens första år tyckes afsättningen
af böcker eller rättare småskrifter hafva varit ganska
liflig, men utvecklingen lät vänta på sig. Under hela
1500-talet stod den svenska bokhandeln ännu i ett afgjort
beroende af den tyska, och äfven de tyska bokhandlarnas
affärsvärksamhet förlamades af allehanda hinder. Böckerna
såldes nämligen företrädesvis af kringresande s. k.
bokförare, hvilka foro från marknad till marknad med sina,
vanligen i Tyskland tryckta småskrifter, och utom af dem
kunde man blott af en eller annan bokbindare tillhandla
sig ett arbete. Men bokförarens yrke var ingalunda
anangenämt. Först hade han att betala tull för sina böcker,
och sedermera gälde det att hafva ett lager, som föll
regeringen i smaken. Redan Gustaf Vasa hade utnämt en
särskild censor öfver bokförarna, och i en af Johan III
utfärdad förordning stadgas: “Skall för den skull ingen
bokförare uppslå sina införda böcker till att sälja, förr än
biskopen i den landsorten eller någon annan lärd man,
som därtill betrodd blifver, hafver öfversett hans register
och det gillat“. Ibland kunde också konungen själf
ingripa, så t. ex. mot den tyske bokföraren Joakim Gröper.
När denne kommit till Stockholm, hade konungen
förbjudit honom att försälja några böcker, som konungen själf
tänkte “anamma“, men då Johan III dröjde med att
bestämma sig, tyckte antagligen Gröper, att det var både
kostsamt och onödigt att längre ligga kvar i Stockholm
och vänta på det kungliga beslutet. Han reste därför
från Stockholm till Åbo. Men det skulle han icke hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
