Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Författarhonoraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
FRÅN VÅR BOKHANDELS BARNDOM.
9. Författarhonoraren.
Författaren var således själf i regeln förläggare till
sitt arbete, men på en tid, då den läskunniga publiken
var så obetydlig och köplusten så ringa som under
reformationstiden, kunde det näppeligen vara någon god
affär att utgifva ett arbete. Upplagorna tyckas i regeln
hafva varit små ett par hundra exemplar och
endast i sällsynta undantagsfall bör således en författare
hafva kunnat få tryckningskostnaderna betäckta; någon
ersättning för sin möda såsom författare eller öfversättare
kunde han naturligen ännu mindre räkna på. För att
likväl få affärerna att gå ihop hade man under denna tid
ett medel nämligen gåfvor från furstliga och enskilda
personer. Så t. ex. är en predikosamling af Haquinus
Rhezelius, hvilken trycktes hos Ignatius Meurer och såldes
hos Marcus Bokbindare i Stockholm, utgifven på Erland
Björnszons bekostnad. I Rhezelius’ dedikation får man
veta, att den gamle och rike Erland Björnszon, som på
grund af sin höga ålder gick i dödstankar, kommit att
läsa boken i manuskript och därvid funnit den så
uppbygglig, att han beslutat att bekosta tryckningen för
densamma.
För att visa sin erkänsla för denna välvilja plägade
författarna i regeln dedicera sitt arbete till den frikostige
gynnaren, och i 99 fall af 100 torde dessa gamla
dedikationer böra uppfattas antingen såsom en tacksägelse för
ett gifvet penningebidrag eller såsom anhållan om ett
dylikt. I England tyckes det nästan hafva utbildat sig
en ordentlig taxa på dylika dedikationer; 40 shillings
synes man i början af 1600-talet hafva betalat för
dedikationen af ett drama. Åtminstone yttrar en författare:
“Jag beslöt att ej dedicera mitt arbete till någon, ty 40
sh. kan jag både hafva och undvara“.
I Sverge finnas för öfrigt exempel på, att hela
korporationer slagit sig samman om att hjälpa en författare
eller öfversättare; så t. ex. befinnes en bok vara bekostad
af borgmästare och råd i Stockholm, en annan af hela
Kopparbärgslagen o. s. v. Tack vare dessa extra dusörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
