Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hieroglyfer. De semitiska och grekiska skriftecknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
NÅGRA BLAD UR BOKENS HISTORIA.
skrift och slutligen till en ljudskrift (= fonetisk skrift), i
det att de enskilda tecknen först kommo att beteckna
stafvelser och slutligen de enskilda ljud, af hvilka en
stafvelse består d. v.
8. så antager man eller så antaga
åtminstone åtskilliga forskare, att utvecklingen varit, ty
redan i de älsta minnesmärken, vi hafva, har den
egyptiska skriften nått fram till det sista stadiet. Till en ren
ljudskrift bade man dock icke höjt sig, och den vanliga
hieroglyfskriften kan snarast betecknas såsom en förening
af ideogram och fonogram d. v. s. af ordskrift och
ljudskrift. Så t. ex. skref man med ljud värden st (set), men
detta ord kunde hafva en mångfald af betydelser. För
att angifva, hvilken af dessa betydelser ordet skulle hafva,
satte man då efter bokstafstecknen t. ex. bilden af en
nedhukad kvinna, då ordet kom att betyda hustru, eller
ett rökelsekar, då det betydde låga, eller en gås, då det
betydde gås o. s. v.
Detta så utvecklade, tvifvelsutan ganska obekväma och
onöjaktiga skriftsystem möter oss redan i en inskrift, som
kan dateras 4,000 à 4,700 f. K., och då egypterna
tydligen behöft en mycket lång tid för att nå fram till
denna punkt, kunna vi godt förlägga den egyptiska
skriftens ålder till 6,000 à 7,000 år f. K.
Ur dessa älsta, närmast för inskrifter i sten o. s. v.
afsedda tecken utvecklade sig sedermera en kursivskrift
för det dagliga lifvets behof, nämligen den s. k. hieratiska
skriften. Denna uppträder först i en handskrift, den s. k.
Papyrus Prisse, som anses härröra från tiden omkring
2,500 f. K., och antagligen var det från denna hieratiska
skrift, som semiterna sedermera lånade sitt alfabet. Det
älsta minnesmärke, vi hafva af denna semitiska skrift, är
en inskription å några på Cypern funna bronsplattor, å
hvilka ett heligt kärl helgas åt Baal, samt den berömda
Mesainskriften från förra delen af 800-talet f. K.,
innehållande en redogörelse för den moabitiske konung Mesa’s
krig. Denna semitiska skrift står redan på en högre
ståndpunkt än den egyptiska. Den har nämligen bortkastat
ideogrammen, och tecknen hafva nu blott ljudvärden, ej
tillika sakvärden. Bokstäfvernas samband med
ideogrammen visas dock ännu af deras namn. Den första bokstafven
(= vårt a) heter nämligen Aleph, som betyder oxe, och
tecknet utgjorde nog älst en bild af detta djur, den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
