Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skrifmaterialet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKRIFMATERIALET.
13
–
fanns ett fragment af en dylik linnebok med etruskisk
skrift den utförligaste som öfverhufvud existerar på
detta gåtfulla språk. I Assyriens flodland skref man
företrädesvis på ett material, som förefaller oss föga bekvämt,
nämligen tegel, men icke dess mindre har man i våra
dagar upptäckt stora assyriska bibliotek af denna brända
lera. Afven under den romerska tiden kunde man någon
gång använda tegelstenar såsom röstsedlar, förskrifter o. d.,
och i Sevilla har man värkligen påträffat en förskrift med
början af Vergilius’ Eneid. Någon gång skref man också
på blytaflor; så t. ex. skrefvos oraklen i Dodona på små
blyskifvor, och en resande under kejsartiden berättar, att
han på Helikon sett ett så pass vidlyftigt arbete som
Hesiodos’ Värk och Dagar nedskrifvet på detta massiva
material. Det förekom ännu under medeltiden. Så har
man i England funnit ett fragment af en dylik blybok,
som tyckes hafva innehållit en predikan, och i Odense
kyrkogård har man påträffat en blytafla från omkring
1000 med en förbön för en kvinna vid namn Asa. Också
brons användes, särskilt till vissa diplom, men vanligare
var trätaflor. I Egypten begagnades dylika till memoranda,
skolböcker m. m., och äfven i Grekland voro de icke okända;
så hafva vi ännu i behåll en dylik träskifva med verser
ur Iliaden, Kallimakhos Hekale och ett af Euripides’
sorgespel, och som man vet, voro Solons lagar skrifna på
träbalkar alldeles för öfrigt som Uplands älsta lagar,
de s. k. Viger Spa’s flockar. I norden tyckes detta
material rent af hafva varit det vanligaste, hvarom äfven
uttrycken Bok och Bokstaf vittna. I en isländsk saga
berättas, att Eigill Skallagrimsons dotter erbjudit sig att på
träkaflar inrista en dikt, som hennes fader nyss förut
författat, och några forskare antaga, att större delen af den
älsta isländska literaturen värkligen varit nedskrifven på
dylika kaflar; andra åter hålla före, att denna literatur
i regeln blott bevarats i minnet samt endast undantagsvis
fixerats i skrift. I hvarje fall hafva vi, utom en mängd
så kallade runkalendrar, intet kvar af denna literatur.
Slutligen kan nämnas, att vaxtaflor under antiken mycket
voro i bruk såsom skrifplån, och framför allt fingo de göra
tjänst som bref. På sin vaxtafla skref man, hvad man
hade att säga, och skickade den sedermera med en slaf
till adressaten, som då på samma tafla antecknade sitt
svar, med hvilket slafven fick vandra tillbaka. Men vax-
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
