Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skrifmaterialet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
NÅGRA BLAD UR BOKENS HISTORIA.
taflor användes äfven i annat syfte; så t. ex. är L.
Cæcilius Jucundus’ förut omtalade auktionsräkenskaper
skrifna på 127 diptyker och triptyker af vax, och likaså
föreligga den franska kronans koncepträkenskaper för åren
1256-57, 1282-86 och 1301-1308 på vaxtaflor.
Såsom annotationsböcker voro de mycket vanliga, och Karl
den stores biograf berättar, att kejsaren på natten hade
ett dylikt plån bredvid sig för att på det uppteckna de
tankar, som föllo honom in; på en vaxtafla skall också
den berömde filosofen Anselmus af Canterbury först hafva
nedskrifvit sitt ryktbara bevis för Guds existens.
Antikens viktigaste skrifmaterial var dock
papyrusplantan, som då växte i Egypten och som därifrån, i
beredt tillstånd, exporterades till hela den öfriga
civiliserade världen samt därför också länge utgjorde en bland
Egyptens viktigaste exportartiklar. Fabrikationens
detaljer äro väl ej med säkerhet kända, men troligen kunna
vi tänka oss beredningen på ungefär följande sätt.
Papyrusstjälken skars i smala ribbor, dessa lades först på längden
bredvid hvarandra, hvarpå ett nytt lager på bredden lades
öfver detta; sedermera öfvergöts det hela med Nilvatten,
torkades och prässades. Vid det sålunda fabricerade
bladet limmades ett nytt, vid detta åter ett o. s. v., till
dess att man erhållit en bokrulle af den önskade längden.
Denna fabrikation afbröts förts genom den arabiska
eröfringen af Egypten, men ännu i slutet af 900-talet e. K.
funnos i Italien gamla papyrus-lager, och man kan
således ännu från denna tid få se ett och annat
papyrusdokument; det sista är af 1057. Men dylika dokument
äro i Europa kända egentligen blott från Italien; i
Frankrike finnas de endast från den merowingiska tiden, och i
Tyskland samt England saknas de alldeles. Från antiken
hafva vi emellertid en stor samling af bokrullar, skrifna på
papyrus; ett helt dylikt bibliotek upptäcktes i staden
Herculanum, som 69 e. K. förstördes genom lavan från
Vesuvius’ utbrott, men som i våra dagar blifvit delvis
återuppgräfd. I Egypten har just på den sista tiden en
följd af ytterst viktiga fynd blifvit gjord, som på ett
storartat sätt riktat vår kännedom om den antika
literaturen. Fragment af böcker, hvilka kasserats och
sedermera användts till räkenskaper, till mumiernas papphöljen
0. S. v. hafva upptäckts, och genom dem hafva vi fått
stora delar af Iliaden, ett nästan fullständigt, hittills okänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
