Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Papperet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
NÅGRA BLAD UR BOKENS HISTORIA.
också arabiska, på Sicilien och i Spanien. Förut antog
man med orätt, att detta älsta papper tillvärkats af bomull,
men den egentliga anledningen till denna åsikt var papperets
latinska namn Charta bambacina, som emellertid icke
betyder bomullspapper, utan hvars namn härleder sig från
den arabiska staden Bambyke, en bekant fabriksort för
det arabiska papperet; ett annat minne af papperets
arabiska ursprung hafva vi i uttrycket ett ris papper, ty
ris kommer nämligen af det arabiska rasmah = knippe.
De älsta arabiska fabrikerna voro i gång redan på
700-talet e. K., men de första tyska äro ej äldre än
1300-talets början. I Sverge inrättades väl redan på
Gustaf Vasas tid en s. k. pappersmölla, men ännu långt
senare voro vi för vårt pappersbehof hänvisade till
Tyskland. Våra älsta pappersurkunder äro väl redan från
1345, men dylika urkunder förblefvo länge ganska
sällsynta, och af helt naturliga skäl föredrog man det vida
hållbarare pergamentet. Äfven för böcker begagnades
papper redan på 1300-talet, men alla dyrbarare och bättre
handskrifter skrefvos gärna på pergament, och ännu vid
boktryckerikonstens början ville man ej öfvergifva detta
visserligen dyrbara, men likväl så förträffliga material;
ganska vanligt var därför, att en upplaga trycktes såväl
på pergament som på papper; på detta sätt utgåfvos t. ex.
våra älsta missaler. Men både dessa och de svenska
pergamentshandskrifterna äro tyvärr jämförelsevis
sällsynta, under det att antalet bevarade pappershandskrifter
i hvarje fall är betydligt större. Anledningen är lätt att
förstå, äfven om den ej just är vidare hedrande för våra
förfäders literära inträssen. Pergamentet var, som sagt,
en förträfflig vara, som lämpade sig synnerligen bra till
att binda handlingar, böcker o. d. i. Under
reformationstiden förstörde man därför hänsynslöst alla dylika
handskrifter och tryck, för hvilkas innehåll man ej längre
insträsserade sig. Ännu från vår storhetstid hafva vi ett
fullkomligt upprörande exempel på denna vandalism. I
en skrifvelse af 1681 till kanslären Magnus Gabriel de la
Gardie anhöll nämligen det akademiska konsistoriet helt
enkelt om att få sälja alla dylika böcker, som befunno
sig i universitetsbiblioteket. “Sedan finnas där ock
heter det i denna kuriösa skrifvelse libri manuscripti
på pergament till ett tämligt tal, alla katoliske, såsom
―
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
