- Project Runeberg -  Några blad ur bokens historia /
17

(1900) [MARC] Author: Henrik Schück - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Papperet - 7. Pennor samt böckers form och utstyrsel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PENNOR SAMT BÖCKERS FORM OCH UTSTYRSEL.
17
breviaria romana, horæ canonicæ, sångböcker, mässböcker,
munkepostillor och expositiones öfver påfvarnes decretales
och allt med abbreviaturis (förkortningar). Libri
manuscripti på papper äro af samme farina (egentligen af
=
samma mjöl = af samma ull), som ingen kan betjäna sig
af. Hvad de tryckta böckerna vidkommer, hafver han
(bibliotekarien Verelius) velat seligera (binda) dem, som
nyttiga äro och i det öfriga biblioteket ej finnas och
komplettera det därmed. De öfriga, som hvarken kunna
bortbytas eller försäljas för något värde, kunde man sätta på
en lyckpotta (lotteri), hvarmed såväl som af
pergamentsmanuscriptis förmodligen kunde sammanbringas till ett
par tusen daler kopparmynt. Ty om pergamentsböckerna
hafver Hr. Professor Rudbeck så i Stockholm som här
låtit förnimma hos bokbindarna, som därför bjuda 3 daler
kopparmynt för hvart skålpund, så att man allenast för
dem kunde uppbringa 5 à 600 daler kopparmynt.
Manuscripta på papper, såväl som mässe och katoliske tryckte
musikaliske böcker, som alldeles äro komne ur bruk,
försäkrar Hr Rudbeckius kunna försäljas pundtals till
bokbindare och kryddkrämare för skrän och pappersstrutar
till bibliotekets profit.“
Så behandlade man ännu för tvåhundra år sedan våra
gamla medeltidsbibliotek!
7. Pennor samt böckers form och utstyrsel.
Från det material, på hvilket man skref, vända vi
oss till det, med hvilket man skref. När man ristade in
skriften (på vaxtaflor o. d.) begagnade man en stilus eller
ett graphium, hvilket namn ännu är bevarat i det svenska
ordet griffel. Då man skref på papyrus eller pergament,
använde man skrifröret (calamus); pennan eller fjädern
uppträdde först på 500-talet e. K. Vid dessa tillfällen
begagnade man sig naturligen af bläck, både svart och -
för rubriker — rödt. Blyertspennan uppträder också redan
under medeltiden.
-
Bokens form har icke alltid varit den, vid hvilken vi
2. Verdandis småskrifter. 91.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 6 20:19:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokhist/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free