Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA 17
haft med sin kunglige herres fiende Sören Norby. Först och främst påstår
han utan vidare, att denna förbindelse knutits först efter Malmö recess.
Att den öfverhufvud taget inledts, berodde på att Sören Norby uppsnappat
några mot von Melen förgripliga bref af Gustaf Vasa och därefter välvilligt
inbjudit von Melen att taga del af deras innehåll.1 På grund af Norbys
gentila beteende vid detta tillfälle hade von Melen kommit att hysa större
förtroende för honom än för sin egen konung.
Att von Melen i följd af den sålunda uppkomna vänskapen med herr
Sören stått fadder åt dennes barn, något som Gustaf Vasa i sitt manifest
gjort gällande, ville herr Berend icke förneka; emellertid hade han ej
personligen hållit barnen till dopet utan låtit sig företrädas af sitt husfolk
(»die meinen»). Herr Berend kunde för öfrigt inte finna, att detta
förhållande kunde räknas honom eller hans ställföreträdare till någon vanära, och
i hvarje fall voro både han och de långt mera hedervärda än hvad Gustaf
Vasa någonsin kunde bli.
Gustaf Vasa hade i sin skrift också anklagat von Melen för att han
bedrifvit förrädiska stämplingar med de tyska legotrupper, som under befäl
af de förutnämnda höfvitsmännen von Buschen och Pattin tjänat konung
Gustaf under Gottlandsexpeditionen. Det skulle varit synnerligen intressant
att i detalj veta, hvad Gustaf Vasa i manifestet haft att säga härom; en
aning om innebörden i konungens beskyllningar mot von Melen på denna
punkt får man emellertid nu genom den senares egen framställning af saken.
Herr Berend säger här själf, att han efter det gottländska företagets
misslyckande öfvertalat knektarna att medfölja honom till Kalmar i stället för
att inställa sig hos Gustaf Vasa i Stockholm. Anledningen härtill hade
varit, att knektarna haft fem månaders sold att fordra af Gustaf Vasa och
begärt att utfå denna summa af von Melen i hans egenskap af högste
befälhafvare på Gottland. Herr Berend hade då förklarat, att han på ett
eller annat sätt skulle förskaffa dem deras rätt, om de blott gjorde honom
sällskap till Kalmar; om de återigen på egen hand hänvände sig till ko-
1 Det referat af de »illistiga» brefvens innehåll, som von Melen lämnar, är mycket
dunkelt och ingalunda ägnadt att ge hans framställning på denna punkt en vederhäftig
prägel. Skrifvelserna, som voro adresserade till »de svenska bönderna» — det förefaller,
som om von Melen med detta uttryck åsyftat konung Gustafs undersåtar i allmänhet, detta
folk af simpla bönder — skulle ha gått ut därpå, att man borde sörja för att Sören Norby
från Gottland begåfve sig till Danmark och Berend von Melen likaledes fore tillbaka till
Sverige, hvarefter båda dessa herrar borde öfvertalas, den förre af danskarna och den
senare af svenskarna, att af Kristian II utverka någon tids fred för de nordiska rikena.
Mera kränkande för von Melen skulle alltså icke dessa »anslag» ha varit, öfver hvilkas
förgriplighet och skadlighet för honom själf herr Berend icke nog kan beklaga sig.
Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1918. 1866 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
