Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 GOTTFRID CARLSSON
Vasa till en formlig rättegång inför någon tysk riksfurste. »Men om han
skulle vägra att inlåta sig på en rättegång med mig i Tyskland», fortsätter
herr Berend, »så skall jag, om Gud vill, en gång skaffa mig rätt mot
honom i Sveriges rike och då själf ha lejdebrefven med mig och där med
bitande vapen (mit scharffen schneiden) öfvertyga honom om hans trolöshet».
Denna hotelse om ett anfall mot Sverige åtföljes omedelbart af en
uppmaning till Sveriges grannar, med hvilken skriften afslutas: »Och
fördenskull vill jag härmed vördsamt bedja framförallt eder, I sjöstäder och
kringboende herrar och handelsmän, att icke ha någon umgängelse eller drifva
någon köpenskap med en sådan obillig man. I veten ju samt- och
synnerligen så väl, hur trolöst han, den förmente konung Gustaf, har handlat med
eder och hur illistigt han ännu står efter ert argesta. Låten er sålunda
icke ens af edra egna öfverhetspersoner (’von den obersten’) förledas eller
bevekas till någon förbindelse eller vänskap med den mannen! Gifvet i
Schweinitz vid svarta Elster år 1528.»
Det föregående referatet torde ha gifvit någon föreställning om att von
Meiens skrift hade andra och viktigare syften än att blott rättfärdiga sin
författare mot de i Gustaf Vasas manifest framförda beskyllningarna. Den
betecknas visserligen på titelbladet som en försvarsskrift, men denna dess
karaktär fasthålles ingalunda med verklig konsekvens i själfva
framställningen. Den redogörelse för von Melens mellanhafvanden med den svenske
konungen, som utgör bokens egentliga innehåll, afslutas ju visserligen med
en förklaring, att läsaren af det sagda borde kunna förstå, att Gustaf Vasa
i hela sitt uppförande mot von Melen ådagalagt den gröfsta trolöshet och
att tvärtom von Melen städse respekterat eder och löften, men detta
själf-rättfärdiga uttalande står i strid med den föregående skildringen af von
Meiens verksamhet i Sverige, såtillvida som denna skildring går ut på att
visa, att von Melen i Gustaf Vasas tjänst och som hans edsvurne
ämbetsman från början till slut befordrat sin forne herre Kristian II:s intressen
och lagt sig vinn om att bereda marken för tyrannens återinsättande i
Sverige med undanträngande af »inkräktaren». Öfverhufvud ådagalägger
författaren på det mest devota sätt sina sympatier för kung Kristian och
vidkännes utan betänkligheter sina intima förbindelser med Sören Norby under
den gottländska expeditionen. Allt detta ger vid handen, att ett af de
verkliga hufvudsyftena med skriften varit att vinna förtroende hos Kristian II
och dennes vänner. Men dessutom låg uppenbarligen — jämte begäret att
så mycket som möjligt skandalisera Gustaf Vasa och att därvid särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
