Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA 27
framställa den svenske monarken som tyskhataren ex professo — ännu ett
motiv till grund för bokens utsändande. Det framskymtar på åtskilliga
ställen med större eller mindre tydlighet, att von Melen med sin
framställning ville jämna vägen för en tilltänkt militär aktion mot Gustaf Vasa,
naturligtvis då i förbund med Kristian II. Det smekande tonfall, med vilket
de svenska bönderna och grefve Johan af Höja omnämnas, kunna knappast
tolkas annat än som ett försök att vinna dem på sin sida — hvad den
senare vidkommer, var denne enligt uppgift af Wulf Gyler just under år 1528
mycket missnöjd med sin kunglige svåger och starkt betänkt på att lämna
hans tjänst.1 Och kanske allra mest framträda dessa von Meiens
sträfvanden att vinna anhängare bland Gustaf Vasas dittillsvarande vänner och
medhjälpare i de intressanta slutorden med deras kraftiga appell till
hanse-städerna, enkannerligen till de demokratiska elementen inom dessa
stadsrepubliker (i motsats till »die obersten»), att för framtiden undandraga
Gustaf Vasa sitt stöd.
Till belysning af de olika bevekelsegrunder, hvilka sålunda torde ha
varit bestämmande för utgifvandet af den föreliggande skriften, lönar det
sig att något närmare studera von Meiens verksamhet i Tyskland vid tiden
för dess tillkomst och omedelbart dessförinnan. Visserligen är vår kunskap
om den tyske äfventyrsriddarens lif och lefverne under ifrågavarande skede
tämligen lakunarisk, men det lilla man vet torde dock vara värdefullt nog,
när det gäller att fastställa, under hvilka omständigheter »libellen»
tillkommit.
När Berend von Melen midsommaren 1525 tillsammans med sin
svenskfödda gemål såg sig nödsakad att lämna Kalmar, var det en enda tanke,
som behärskade honom: det fasta beslutet att vid första lägliga tillfälle
hämnas på Gustaf Vasa. En utväg tycktes inom kort erbjuda sig genom
Sören Norbys planerade härnadståg mot Sverige. Då konung Gustaf vid
den efter von Meiens flykt genomförda eröfringen af Kalmar slott satt sig
i besittning af Norbys unga dotter, som kommit dit i egenskap af von
Me-lens skyddsling, blef herr Sören utom sig af vrede mot den svenske
härskaren. I sina bref rasade-han mot »konung Kosvans»2 — hans älskvärda
benämning på Gustaf Vasa — och han beslöt att sommaren 1526 från sitt
län Bleking igångsätta ett krig på lif och död mot Sverige. Anknytande
till den på Gottland ingångna vänskapen med herr Sören, satte sig Berend
1 Wulf Gylers stora klagoskrift mot Gustaf Vasa i Herzogt Briefarchiv F,
Königsbergs statsark., till hvilken jag hoppas få tillfälle att i annat sammanhang återkomma.
2 Hanserecesse, 9, s. 414.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
