Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA 29
tians trogne tjänare. Till gengäld erhöll von Melen af konung Kristian
penningförsträckningar för sina värfningar.1
Sören Norbys stolta planer gingo emellertid definitivt i kvaf genom det
nederlag, som en dansk-lybsk här och flotta den 24 aug. 1526 tillfogade
honom vid den blekingska kusten och som för alltid dref honom bort från
de nordiska farvattnen. Det behöfdes inte mera, för att det inför
ögonblickets kraf återknutna samförståndet mellan Kristian II och von Melen skulle
gå om intet. Kristian beskyllde herr Berend för att ha svikit sina
förpliktelser att lämna Norby energisk hjälp, och han ansåg tydligen, att von
Melen genom sin sölighet och uraktlåtenhet — Berend hade aldrig blifvit
färdig att med sitt folk fara öfver till Bleking — bar en god del af ansvaret
för katastrofen.2 Konungens och hans vänners gamla misstro mot
affällin-gen från 1522 synes under dessa omständigheter ha väckts till nytt lif, och
förbindelserna blefvo sålunda efter allt att döma helt afbrutna.
Berend von Melen blef nu nödsakad att söka sig en annan herre. Han
erbjöd sina tjänster åt kurfurst Johan den ståndaktige af Sachsen och vann
anställning hos denne. Härvid blef han stationerad i Schweinitz, men
hvilken kurfurstlig funktion han till en början innehaft i nämnda stad, är icke
kändt — sin senare innehafda befattning som amtman i Schweinitz mottog
han, såsom, framgår af det i Weimars statsarkiv befintliga
beställningsbrefvet, först år 1529. Händelsen gjorde emellertid, att han efter ett års
förlopp ånyo kom i beröring med Kristian II. En af dennes intimaste vänner,
den danskfödde humanisten och ifrige lutheranen Povl Kempe, tog under
hösten 1527 sitt uppehåll i Schweinitz, och härigenom återknöts så
småningom förbindelsen mellan von Melen och den landsflyktige konungen, om
också till en början under synbarlig tvekan å den senares sida.3 Den
närmaste anledningen var en penningförlägenhet, i hvilken Kristian nu som så
ofta eljest hade råkat. Kurfurst Joakim af Brandenburg hade haft stora
utlägg för sin svåger under dennes exil, och nu fordrade han att ofördröjligen
återfå 4,000 gyllen af sitt tillgodohafvande, Situationen var så mycket öm-
1 Christian Ils Arkiv, III, s. 1047 f., 1057 f.; Diplomatarium Norvegicum, 15, s.
325 f.; 16, s. 581. — Att proklamationen af 1 maj utfärdades i Kristian II:s närvaro, är i
och för sig sannolikt och bestyrkes af den omständigheten, att mellan Kristian och
storfurst Joakim ett möte var aftaladt att äga rum 28 april just i staden Brandenburg
(Diplomatarium Norvegicum, 11, s. 458).
2 Christian Ils Arkiv, III, s. 992, 998.
3 För det följande hänvisas till Povl Kempes bref till Christian II, Schweinitz 31
aug., 5 sept, 8 sept., 15 sept., 24 sept., 11 okt. och 14 nov. 1527, och till kurfurstinnan
Elisabets kredensbref för von Melen till Laurens Wall 6 okt. 1527 (Diplomatarium
Norvegicum, 11, s. 515; 13, s. 469; 14, s, 547 f., 555 f.; 15, s. 378 f., 384 ff., 390 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
