Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
RECENSIONER
diskussionsinlägg härröra från den intelligente och klarsynte fastän föga
hänsynsfulle Josias Cederhielm, tidigare känd som bitter oppositionsman och
utgivare av den mot Gustav III:s regim skarpt kritiska tidningen Sanning och
Nöje. Principiellt önskar han som själv medlem av en högadlig släkt
upprätthålla adelsprivilegierna, men medvetandet av omsvängningen i tidens
opinion och känslan av svårigheten att hålla kritiken stången medförde att
han, för att få behålla något, visade sig benägen att göra betydande
uppoffringar på sina ståndsbröders bekostnad. Hela diskussionen förde fram
en mängd för den rådande reuterholmska regimen obehagligt
diskussionsstoff (arvsskatt, rösträtt, självskriven representationsrätt m. m.), och man
kan vara ganska övertygad om att biträdande redaktören Barfod hade rätt,
när han uppgav att dessa inlägg och särskilt Cederhielms »utgjorde
hufvudsakliga förbrytelsen af Extra-Posten» och i realiteten föranledde dess
slutliga indragning.
Också för kännedomen om tidens övriga diskussionsämnen har dr
Johanssons arbete åtskilligt att meddela. Bekant är Leopolds inlägg i fråga
om äktenskapsskillnader, vilket visar honom påverkad av Rousseau och dennes
puritanskt färgade syn på familjelivet. Tidstypisk är också diskussionen om
självmordet och dess konsekvenser. Att Werthersvärmeriet här alltjämt
efter-verkat kan väl tagas för avgjort. En och annan uppsats visar att intresset
för annan litteratur än den gällande klassiska begynner arbeta sig fram, om
än tills vidare under mycket motstånd. En artikel omtalar Shakespeare
men karaktäriserar honom som trots allt snille »ett widunder i
wanskap-lighet», och en annan upplyser den vetgirige läsaren om den äldre franska
litteraturens »wanskapliga Snille-foster», som kännas under namn av
mysterier och moraliteter. Om den samtida svenska litteraturen får man föga
veta, men den var ju ej heller ägnad att framkalla någon särskild entusiasm.
Däremot förekomma en del artiklar om tidens teater, vilka erbjuda detaljer
av intresse. De självständiga litterära bidragen äro icke få. Leopold själv
bidrog med flera, och även några av hans poetiska kolleger i Svenska
akademien äro företrädda. I övrigt redde man sig med översättningar, främst
från den franska litteraturen men även från den tyska ocli danska. Också
i denna avdelning har man ett starkt intryck av hur nära tidningen följer
skiftningarna i samtidens lynne. Leopold hade ett fint öra, och hans dikter,
som eljest — med undantag för de satiriska — ej sällan förefalla tämligen
träaktiga, få ett nytt intresse, när de betraktas som utslag av en aktuell
tidsstämning.
Tydligen blev Extra-Posten ganska snart populär inom vida kretsar.
Dess prenumerantantal växte hastigt och nådde slutligen upp till omkring
8—900, en för dåtida förhållanden högst ansenlig siffra. Efter allt att döma
var tidningen också ett inkomstbringande företag, något som icke gjorde den
mindre tilltalande för Leopold, som ständigt drogs med dåliga affärer, fastän
hans inkomster icke alis voro föraktliga. Liksom tidens press i allmänhet
var också Extra-Posten ganska infamt påpassad ovanifrån, men Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
