Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
helst grund för ett sådant antagande finns inte. Däremot talar i varje
fall, att legatens namnteckning till synes är skriven med samma bläck som
texten. Dessutom saknas varje motiv för en senare förfalskning. Vi kunna
därför med största sannolikhet utgå ifrån, att förfalskningen är samtida.
Det är emellertid ej möjligt annat än approximativt fastställa en
tidpunkt såsom möjlig och trolig för dess tillkomst; likaväl som det endast
är möjligt att hypotetiskt utpeka dess ursprung. Misstankarna rikta sig
naturligt nog mot någon av Sten Stures parti, möjligen någon tillhörande
Uppsala domkapitel. Något skäl från Gustav Trolles sida att framlägga
en dylik förfalskning finns rimligtvis inte. Själva dokumentet hade också
måst få en annan avfattning. Även för Gustav Trolle var det naturligtvis ett
välbekant faktum, att Jakob Ulvsson hade rätt att utöva officia pontificalia.
Denna omständighet gör även, att man måste tvivla på att aktstycket
överhuvud tillkommit på Arnö såsom en överenskommelse mellan den gamle
ärkebiskopen och legaten. Visserligen var den förre åldcrssvag men
säkerligen inte i så hög grad. Däremot talar i varje fall den inlaga, han strax
efter herredagen i Arboga omkring årskiftet 1518—19 lämnade Arcimboldus1
samt Johannes Magnus’ vittnesbörd, att legaten sagt om den gamle bispen,
att han på sin färd till Norden inte träffat »insigniorem eo praelatum möre
Romanae dignitatis viventem».2 Att de verkligen personligen sammanträffat
med varandra framgår av nämnda inlaga.
I varje fall finns det bevis för, att de bullor, som utgått i sammanhang
med Gustav Trolles utnämning till ärkebiskop, icke varit Sten Sture
bekanta. Så var det okänt för riksföreståndaren och dennes parti3, att Trolle
erhållit rätt att hålla sig med en livvakt på minst 400 beväpnade män
för att kunna hävda sig mot världsliga inkräktare samt fått absolution
för sig och sina män för all den blodsutgjutelse, som kunde bli följden
av kommande strider4, en fullmakt, som han åberopade inför riksdagen i
Stockholm i november 1517.
Ursprungligen hade det varit Sten Stures önskan, att Jakob Ulvsson för
att lösa konflikten mellan kronan och ärkebiskop Gustav Trolle skulle
återtaga ledningen av stiftet, men Jakob Ulvsson vägrade.5 Därefter hade
1 IIH, 28, 2, s. 87.
3 SItS, III, 2, s. 71.
3 HH, 28, 2, s. 81.
4 Nyare Da. Avskr. fr. Vat. Suppliker: dat. 9. G. 1515. Carlsson, a. a., s. 273 f.
5 HSH, 24, s. 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
