Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
viftade med svansen och vänskades, fast ingen
syntes... Det är nog Kubas ande... tillade han
i lägre ton och spejade åt alla sidor.
— Kubas ande! viskade Jozia och korsade sig
tag på tag.
Alla ryste till, det gick kalla kårar över ryggen
på dem, och då i detsamma en dörr knarrade,
sprungo de upp med ett anskri. Men det var
bara Hanka som stod på tröskeln.
— Pietrek, var hålls de där zigenarna?
— Folk sa i kyrkan att de håller till i skogen
bakom Borynakorset.
— Det måste vaktas i natt, så att de inte
kommer och tar något.
— Å, de stjäl visst aldrig i närheten.
— Joo då, var de kommer åt, för två år sen
låg de också där, och då tog de Sochas sugga...
Det får man inte lita på, varnade Hanka.
Och när flickorna gått, såg hon själv till att
pojkarna noga stängde stall- och lagårdsdörrar
om sig, och på vägen in tittade hon efter om
Jagna var hemkommen.
— Spring efter Jagna, Jozia, och säg att hon
skall komma hem, jag tänker inte låta
förstu-dörren stå öppen hela natten.
Jozia kom strax tillbaka och förmälde, att hos
Dominikowa var det mörkt och att nästan hela
byn redan sov.
— Jag släpper inte in den rantan, hon får sitta
ute på gården tills i morgon bitti, hotade Hanka
och stängde förstudörren.
Det var sena natten då hon fick höra
bult-ningar på dörren och släpade sig ut att öppna;
hon ryggade baklänges, så luktade det brännvin
av Jagna. Hon måtte ha varit duktigt drucken,
för hon trevade länge efter dörrlåset och det
hördes hur hon tornade emot därinne och kastade
sig ner på sängen som hon gick och stod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
