Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
popplarna. Hon såg sig omkring och klippte
yrvaket med ögonen.
—- Jesses då, den han kunde väl locka en ända
in i helvetet med sina ögon!
Hon ruskade på sig som för att skaka av sig
Jasios brinnande blickar.
— Klockarson, men ser ut som en adlig herre...
Och präst skall han bli, kanske de rentav sätter
honom i Lipce...
Hon såg sig om; vagnen var redan försvunnen,
endast hästtravet hördes och hälsningarna växlade
med mötande.
Bara pojkvaskern ännu, men när han tittar
på en, känns det som när en ann tar en om livet,
det kryper i kroppen och går runt i huvet...
Hon ryste till och for med tungan över de röda
läpparna, lemmarna spände sig vällustigt...
Plötsligt tyckte hon det kändes kallt, och nu
först märkte hon att hon var barhuvad och
barfota och så gott sotfn i blotta linnet, för hon
hade bara en trasig duk över axlarna. Hon
rodnade skamset och smög sig bakvägar hemåt.
— Karlarna kommer tillbaks, vet ni det? ropade
flickor, hustrur, ja, även barn till henne över
staketen, alla andlösa av glädje.
— Än sen då? svarade hon till sist nästan i
vredesmod.
— Att karlarna kommer tillbaks — är det inte
nog det? förundrade de sig över hennes
kallsinnighet.
— Dem kan man både ha och vara av med.
Dumma nöt! mumlade hon, illa berörd av att var
och en så lycksalig väntade på sin.
Hon tittade in till modern. Jendrzych var ensam
hemma. För första gången hade han kravlat sig
upp ur sängen, han hade ännu en trasa lindad
om sin vrickade fot. Han satt på tröskeln och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
