- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
319

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

319

med daglönerskorna och Jagustinka, och Pietrek
han har åkt till skogen: han kör timmer till
Stachs stuga.

— Bygger Stach ?

— Ja, pan Jacek har ju skänkt honom tio
granar.

— Skänkt honom? Det var någon som
berättade det, men jag ville inte tro det.

— Nej, för det är väl otroligt. Först ville ingen
tro’t. Han hade lovat, det hade han, men lova
det kan vem som helst. Lovén är ett väder och
duinmer sig gläder, heter det ju. Men pan Jacek
gav Stach ett brev och sade åt honom att gå
till godsherrn med det. Weronka ville inte han
skulle gå, för varför skulle han nöta på
stövlarna för rakt ingenting, tyckte hon... och på
köpet skulle folk skratta ut honom för att han
trodde den där token... Men Stach han stod
på sig och gick. Och han berättar att kanske
ett paternoster efter att han lämnat brevet lät
godsherrn kalla in honom till sig och bjöd honom
på en sup och sa: »Kom med kördon, så skall
skogvaktarn stämpla ut tio stycken timmerträn
åt dig.» Klemb lånade honom en häst,
uppsyningsman lånade honom en, och jag gav honom
Pietrek. Godsherrn väntade redan på dem vid
hygget och valde själv ut tio av de vackraste
träden de hade fällt på vintern för judarnas
räkning. Och nu kör de allt vad de orkar, för det
blir drygt trettio lass med grenarna. Stach får
sig en präktig stuga han. En behöver väl inte
tala om hur han tacka pan Jacek och bad om
förlåtelse, för sanningen att säga ingen har hållit
honom just förmer än en strykare, litet förryckt
till, för ingen vet ju vad han lever på, och han
går där och gnider på sin fiol ute på åkrarna,
och ibland pratar han så konstigt som om han
inte var vid sitt fulla förstånd. Och så är han en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free