Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 242 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om huru båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så rasande, så han kunde inte styra sig längre, utan han
bort genaste vägen till Sjöatorpet och in i stugan till
Hallingen, som låg där ensam inne, för allt folket var, kan
veta, ute och tittade på marknaden. Så han upp med kniven,
Rackaren, och så gav han Hallingakräket ett ristande ifrån
tinningen och ända ner till hakan. Sen så lade han skåra
i skåra härs och tvärs över både näsa och käkar. Hallingen
vaknade, förstår sig, och klämde i att skrika, så gott han
nånstingen orkte.

Då kom där marknadsfolk inrusande vid detta skriket.
Och de fingo tag i sin Rackare och till att dalja om honom
riktigt rejält med både käppar och blypiskor och så slängde
de honom ut på backen. Sen så måtte de se om
båtsmansstackaren där — slå brännevin och strö snus i skårorna,
så de fingo stämt blodet på honom.

Detta var svinaktigt gjort av Rackaren, det tyckte alla,
som fingo höra det — gå in så där och ge sig till att skära
en människa, som ligger i sin döde sömn, i hennes egna
säng! Och därför så yrkade också alla på, att Hallingen
skulle stämma Rackaren till tinget för detta härna
nidingsverket, en kunde inte bättre kalla det, och det tyckte la
Hallingen med, när han blev så pass klar i huvudet, så han
kunde tycka nånting. Men eljes så är det justament
ingenting att hurra för att dra sådant där inför rätta, för en kan
la ändå inte låta bli att själv ge betalt för gammal ost,
när det passar sig, och på det viset så blir det ju bara
rättegång på rättegång och ett faseligt besvär för bägge
parterna.

Men folk teg rent inte av båtsmannen. Och en vacker
dag så måtte han då ge sig av bort till nämndemannen och
få skrivet en stämning och så lät han stämma Rackaren
riktigt och ordenteligt till tinget. Rackaren var arg, så han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>