Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 243 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om huru båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde bitit svin, för denna stämningen. Men han hållde
sig rent för god till att gå och leta upp Hallingen i stugorna
och be honom ta igen henne. Inte gat han att krusa
båtsmanskräket, då fick han la hellre låta sin egen kropp slita
för vad han hade gjort, så hade han ingenting att tacka
båtsmannen för. Och sen för resten så hade han själv fått
så mycken stryk av marknadsfolket där, så han hade måst
ligga i åtta långa dagar. Men inte brydde han sig om att
stämma nån för det. Hum, stämma! Det kunna käringar
och orkeslösa gubbar göra — en karl skaffar sig rätt själv,
eljes är han ingen rätt värd.

Ja, tiden gick, och så kom höstetinget med Årstads härad
i Heberg.

Rackaren hade haft Johanna Petternilla till att rusta i
ordning en rejäl matpåse, med både fläsk och pannekaka
och grantabröd, och ett halvstop brännevin hade han köpt
i Sjönevad för att ha någonting att hålla uppe koraset
med.

Och Hallingen hade la krånglat med och skaffat sig en
matpåse, han också, fast den var inte så frack, för det var
bara en halv kaka rågbröd och en bit ost. Men se,
brännevin hade han då en rejäl flaska, som det gick mer än ett
halvstop på, för det var en sådan där gammaldags
potteflaska, som han hade fått lånat i Jutagård av gamle Ola
Jute. Och gubben hade allt fått släppa till brännevinet med,
om jag skall sanningen säga. Men så hade också
båtsmannen lovat med både hand och mun, att han skulle betala
igen det, så snart han fick ut sin ersättning för sveda och
värk av den lede Rackaren.

Rättegångsdagen om morgonen gav Hallingen sig åstad
till tinget, innan det var ljust en gång, han tänkte komma
ut före Rackaren, för han var rent lika nöjd om att träffa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>