- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
244

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Om huru båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom på vägen — de hade, kan veta, bägge samma väg.
När han hade hunnit fram imot den förste milapålen på
hin sidan Sjönevad då i grålysningen, så fick han syn på
en karl, som hade slagit sig ner i vägagropen där vid
milapålen. Han undrade på, vad det kunde vara för en, som
satt där och vilade och styrkte sig, för han såg tydeligen,
att karlen hade flaskan framme. Men snart så kunde han
la se, vem det var. Inte var det någon långvägafarande,
som han först trodde. Det var ju själve Rackaren!
Hallingen skulle helst velat stannat, till den andre hade gett
sig åstad, men då hade det la sett ut, som om han hade
varit rädder för Rackaren, det var han nu inte och därför
så gick han också sin väg fram.

Han funderade på, om han skulle hälsa. Å ja, det kunde
han gott göra. Det var ju han själv, som tagit ut
stämningen.

— God morn! sade han sakta och bara halvhögt, när
han skulle förbi.

— God morn! hälste den vid milapålen.

— Sitter du här! sade båtsmannen, för han kände på
sig, att han måtte nånting säga.

— Ja, visst gör jag det. Det är ju du, som har ställt ut
mig! — Aldrig trodde jag, att jag skulle behövt att gå
sådana vägar. Tvi tusan! tyckte Rackaren och spottade.

— Nej, inte är det jag, som har ställt ut dig, mente
båtsmannen. Det är la du själv. Folk har inte tegat av mig,
innan jag tog ut den därna stämningen. Finge jag rå mig
själv, så skulle la hundan gå till tings och inte jag. Men
du var då en attan till att märka mig. Titta! jag ser ju ut
i synen som ett utskuret kistelock!

— Ja, det kan la vara sant, sade Rackaren och grinade
smått, när han synade sin båtsman. Men vad den onde hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free