Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amanda Cronsell - 80. HJALMAR OCH HUILDA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8. Så levde den lycklige Hjalmar en tid,
och sommaren flydde sin kos.
Med sommar’n ock flydde hans gyllene frid,
lik dalens förvissnade rös;
ty så utbrast krigets förhärjande låga,
från sörjande mö måste Hjalmar nu tåga
i striden. Men Hiulda i kärlekens glöd
svor än honom trohet i liv och i död.
9. Ett år var han borta. Och glädje och liv
nu växte i riket på nytt.
Slut var nu det grymma, det blodiga kiv,
och sorgen i glädje förbytt.
Med ax och med frukter sågs jorden sig smycka,
då skyndade Hjalmar sig hem för att trycka
sin längtande brud till sitt trofasta bröst,
att byta dess saknad i sällhet och tröst.
10. Vid hemmet han mötte den åldrige Sven,
en granne, och tryckte hans hand.
"Välkommen, behjärtade yngling, igen
från strider och främmande land!"
"Tack, Sven!" sade Hjalmar. "Men hur mår min flicka ?
Jag ilar till henne, och snart skall hon blicka
med himmelskt förtjusande ögon på mig.
— Du hindrar mig, Sven! Jag begriper ej dig!’
11. Och Sven tog i betslet och ryckte hans häst,
den ystrade tillbaka ett steg.
"Jag fruktar, du blir ingen välkommen gäst."
Då studsade Hjalmar och teg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
