Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amanda Cronsell - 80. HJALMAR OCH HUILDA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Bemanna dig, yngling, med mod för att höra
en hälsning, som hela din glädje skall störa!
Vet då, att skön Hulda — förskräckliga bud! —
i dag är den store Sebastians brud."
12. "O himmel och avgrund!" röt Hjalmar och slog
förtvivlad stålhandskar ihop.
"Menederska vänta, jag träffar dig nog B
Och, döv för den åldriges rop,
i sporrsträck han red till den trolösas hydda,
där fönsterna voro av blomkransar prydda
och taket gav genljud av gästernas sång
och harpor och bågarnes klang på en gång.
13. Och in trädde Hjalmar i krigareskrud,
och harporna tystna med hast,
förgrymmad han går mot sin trolösa brud
och griper i brudkronan fast.
Han sliter den vilt ur de mörkbruna håren.
Så blek, som låge hon redan på båren,
satt Hulda med dödsskräck och bävande barm
för dårade älskarens hämnande arm.
14. Brudgummen, han höjde mot Hjalmar sitt svärd,
men Hjalmar, han höjde ock sitt.
Han ropade: "Usling, blott dö är du värd!
Mitt stål biter bättre än ditt."
Som lejon de kämpade mi mot varandra;
för livet stred han och av hämnd stred den andra,
som eld lyste ögonens gnistrande par,
men saken dock oviss och oavgjord var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
