Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6. Hans skänker, hans guld, hans förledande skick
snart kommo dess eder att vackla,
han störde dess hjärna, han tjuste dess blick,
dess flyktiga hjärta i snaran han fick,
och snart tändes bröllopets fackla.
7. Och nu hade prästen välsignat vårt par,
ren dracks ur det guldprydda hornet,
och bordet sitt överflöd sviktande bar,
och löjen och skämt gåvo liv åt envar,
när — tolvslaget dånar från tornet.
8. Då hos Imogene med häpnad blev spord
en främmande sitta obuden,
orörlig han satt, utan liv, utan ord,
hans ögon ej vändes kring gäster och bord,
han hade dem spända på bruden.
9. Hans hjälmhatt var sluten, gigantisk hans längd,
hans rustning var svartgrå som jorden;
all fröjd vid hans syn är ur högtiden trängd,
och blå brinner lågan från lampornas mängd,
och hundarna fly under borden.
10. Med tystnad och rysning envar honom ser,
av skräck sitta gästerna stela.
Till slut sade bruden med bävan: "Jag ber,
fäll, tappre herr riddare, stormhatten ner
och värdes välfägnaden dela!"
11. Hon tystnar. Och riddarn, som bruden befallt,
lät hjälmen från huvudet falla.
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
