Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betalning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1405
Betalning
1406
första året. Av de odlade
variete-terna äro m an g o 1 d,
bladbetan 1. romersk kål (var.
cfcla) av mindre betydelse. Den
odlas särskilt i mellersta Europa.
Roten är tunn. Bladen användas
såsom spenat eller sallat,
bladstjälkarna såsom sparris.
Viktigare äro de egentliga betorna:
rödbetor (var. crue’nta) och
vitbetor (var. cra’ssa). Av
vitbetor finnas två huvudslag:
foderbetor (var.
campe’st-ris) och sockerbetor (var.
sacchari’fera). Hos rödbetan äro
såväl roten som bladen
rödfärgade av en i cellerna
förekommande, röd cellsaft. Afånga olika
sorter med runda eller avlånga
rötter odlas. Saften användes
stundom till färgning av
konstgjorda fruktsafter. — Även av
den som kreatursfoder använda
foderbetan, som har betydligt
större rot än röd- och
sockerbetan, odlas många’‘olika sorter
med långsträckta 1. runda, vita,
gula 1. röda rötter. — Redan 1747
upptäckte den tyske kemisten
Afarggraf, att vitbetor innehöllo
socker. Det dröjde dock länge,
innan man kom att draga nytta
av denna upptäckt. 1796 anlade
kemisten Achard en
betsockerfabrik i Schlesien. Till en början
var dock sockerhalten i
sockerbetorna tämligen ringa (5—7
%). Först genom den berömde
franske trädgårdsodlaren Louis
de Vilmorin (1816—60) och
dennes rationella förädlingsmetoder
erhöllos former med sä hög
soc-kerhalt (10—14 %), att
sockerfabrikation i stor skala lönade
sig. Sedan dess har genom
ytterligare förädlingar sockerhalten
uppbringats till 18—20 %.
Numera odlas också sockerbetor i
oerhört stor utsträckning i
Europa och Amerika; i vårt land
sär
skilt i Skåne, på Gottland och
Öland. Se Socke r
tillverk-ni ng.
Betalning, benämning på den
rättshandling, som innebär
uppfyllandet av en skyldig
prestation, vanligen erläggande av
pengar eller pengars värde. En B.
avbryter ett
obligationsförhållan-de, om den är riktig, d. v. s.
tillräcklig och i gångbart mynt,
samt om den erlägges till rätt
person i rätt tid. Beträffande de
skandinaviska mynten är en
borgenär lagligen ej tvungen att som
B. taga emot högre summa än en
krona i bions- 1. järnmynt, än
fem kronor i mindre mynt än
enkronor, än tjugu kronor i
silvermynt. Därutöver äger han få
sin B. i guldmynt eller
riksbankens sedlar. — I vissa fall, då
det gäller B. av en skuld, kan
gäldenären erhålla s. k. m
oratorium, d. v. s. viss
tids.betal-ningsanstånd. Vid särskilt
trängande fall (t. ex. krig eller
krigsfara) äger K. Af:t, efter hörande
av fullmäktige i Riksbanken och
i Riksgäldskontoret, utförda
förordnande om allmänt moratorium
enligt lag av 18 sept. 1914. —
Dröjer gäldenären utöver
förfallo-dagen med B., medför hans
dröjsmål i regel förlust för honom i
form av uppskovsränta, vite m. m.
Borgenärens dröjsmål med att
taga emot B. ådrager icke honom
någon förlust, och gäldenären är
skyldig hålla B. i beredskap. Vill
ej gäldenär frivilligt erlägga B.,
kan han tvingas därtill genom
domstols eller överexekutors
försorg. Har gäldenären mot
borgenären en genfordran, kan den
användas till likvid intill sitt
belopp, om den är till B. förfallen
och ostridig samt går ut på
samma slags prestation som
borgenärens fordran. Förfarings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
