Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
Skolväsen
850
ens källa, blev det ett behov
för menige man att lära sig läsa.
Läskunnigheten blev också
alltmer utbredd i de protestantiska
länderna, alltså även i Sverige,
där t. ex. Olaus och Laurentius
Petri med stort nit verkade för
upplysnings spridande. Några
verkliga folkskolor uppstodo dock
ännu icke, utan
ansträngningarna riktades främst på att skapa
lärda skolor. Dessa stodo även
under nya tidens början under
kyrkans ledning, och vår första
skolordning ingick som en del i
1572 års kyrkoordning. Särskilt
betydelsefull för det högre S:s
utveckling var Gustav II Adolfs
regering. 1623 inrättades av J.
Rudbeckius (se d. o.) i Västerås
ett gymnasium och 1626 av
Laurentius Paulinus (se d. o) ett
annat i Strängnäs. Axel
Oxenstierna kallade till Sverige
pedagogen Comenius (se d. o.). Denne
övade inflytande på 1649 års
skolordning, genom vilken de
lärda skolorna hos oss
organiserades. Skolorna indelades i t r i
-vialskola och gymnasium
(se dessa ord), båda skolarterna
indelade i fyra klasser. Latin
var huvudämnet, och skolornas
egentliga uppgift var att utbilda
präster och andra ämbetsmän. En
början till den blivande
reallin-jen fanns dock, i det att till
trivialskolan anknöts en
skriv-och rä k ne k lass
(apologist-klass), vilken hade praktisk
inriktning. Nya skolordningar
till-kommo 1693, 1724 och 1807.
Särskilt genom den senare gavs mera
utrymme åt realundervisningen.
Då denna skolordning emellertid
icke fick den verkan man
önskade, tillsattes 1825 den stora [-uppfostringskommit-t-]
{+uppfostringskommit-
t+} é n med kronprins Oskar ss.
ordf, och ss. ledamöter bl. a. K.
A. Agardh, J. J. Berzelius, A.
Fryxell, E. G. Geijer, Esaias
Tegnér och J. O. Wallin.
Kommitténs majoritet föreslog, att vid
elementarläroverken skulle finnas
två linjer, en med och en utan
latin, båda förande fram till
studentexamen. Åtgärder för
detta programs förverkligande
vidtogos efter hand och
stadfästes 1849. ■— Några år förut hade
Sverige genom 1842 års
folkskolestadga fått en obligatorisk
folkskola (se d. o.). Efter 1842
började ett energiskt arbete för
folkskolans utveckling. Bland
dem, som deltogo i detta arbete,
märkas T. Rudenschöld, P. A.
Siljeström och F. F. Carlson
(se dessa ord). — Under 1800-t:s
förra hälft grundades på enskilt
initiativ skolor för flickornas
högre undervisning, och sådana
skolor uppkommo så småningom
i våra större städer. 1861
grundades Högre lärarinneseminariet
(se d. o.), och fr. o. m. 1874
beviljade staten understöd till
högre flickskolor (se d.
o.). -—• Sedan folkskolan kommit
över grundläggningsstadiet, blev
frågan om den lämpliga
anknytningen mellan densamma och den
högre skolan småningom aktuell,
och tanken, att folkskolan skulle
med sina samtliga klasser utgöra
grundval för den högre skolan,
bli bottenskola (se
Folkskola sp. 291), framfördes
av t. ex. Rudenschöld och
Siljeström. Bottenskoleprogrammet
motiverades och utformades
särskilt av Fridtjuv Berg (se d. o.).
En bestämd anknytning mellan
folkskola och allmänt läroverk
kom till stånd genom 1894 års
riksdags beslut, att läroverket
skulle bygga på lärokursen i
folkskolans tre lägsta klasser.
Denna anknytning bibehölls vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
