Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slaver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
Slaver
980
uppskattade till c:a 160 mill. —
8. i s am sl av i sk tid. När
och hur S. utvecklade sig ur
det indoeuropeiska urfolket, är
ovisst. Utvecklingen var i varje
fall fullbordad i början av andra
årtusendet f. Kr.; möjligen ha S.
och litauer bildat en enhet ännu
några sekel därefter. Som
karaktäristiska drag för S., till
skillnad spec. från germanerna, angav
vetenskapen förr relativt kort
växt, kortskal lighet, mörk
hudfärg, mörka ögon och brunt hår;
numera anses, att även hos S.
länge nog den ljusa, resliga typen
dominerade. S:s hem under
sam-slavisk tid förlägges nu av
flertalet forskare till trakten n. om
Karpaterna, mellan övre Weichsel
i v. och mell. och övre Dnjepr
i ö.; n. om dem innehade litauerna
Njemens och Dünas bassänger.
Områdets centrala del utgjordes
alltså av Pripets flodområde, ett
skogigt, sumpigt, klimatiskt
missgynnat land, som ställde
stora anspråk på sina bebyggare och
tidigt tvang dem till samarbete i
större sammanslutningar.
Isolerade från dåtidens kulturcentra,
voro S. här samtidigt skyddade
från yttre anfall; en teori, att de
befunnit sig i permanent slaveri
än under germaner, än under
turkisk-tatariska folk, vilket skulle
blivit bestämmande för deras
karaktär och senare utveckling,
saknar helt visst grund. Om deras
liv och förhållanden känner man
f. ö. ytterst litet; betr, deras
religion vet man föga mer, än att de
dyrkat åskguden Perunü.
Historiska uppgifter om S. dyka upp
först under första och andra årh.
e. Kr., då de av antika författare
omtalas under namnet vene’ter
(jfr ”vender”, tyskarnas namn på
sina slaviska grannar, och
”Ve-näjä”, det finska namnet på
Ryss
land). I början av 500-t. nämnes
första gången namnet slaver (slav.
slovèninü, plur. slov ene), antagl.
en avledning av något ortnamn
(såväl panslavismens försök att
härleda det ur slava, ära, som
senare härledn. av slovo, ord, ”de
talande”, till skillnad från
tyskarna, némtsy, ”de stumma”, av
nému, stum, äro misslyckade).—
S : s tredelning. Såväl i
fy-siskt-antropologiskt som
kulturellt avseende företedde S. trol.
redan under sin tid n. om
Karpaterna en del olikheter; en definitiv
sprängning skedde, då de från
sina alltför trånga boplatser
började strömma ut dels mot s.
genom Karpaterpassen, dels
västerut längs Weichsel och Oder, dels
österut över de ryska slätterna.
— Sydslaverna. Efter att redan
under första årh. e. Kr. i mindre
avdelningar ha trängt fram
genom Karpaterna och alltifrån
300-t. ha i täta massor befolkat
de ungerska slätterna ner till
Donau (varunder de en tid voro
under hunnernas välde) började
S. alltifrån begynnelsen av 500-t.
(först tills, med hunner, sedan
med bulgarer och avarer) att
attackera bysantinska väldet och
hade mot 600-t:s slut ockuperat
praktiskt taget hela
Balkanhalvön (från Grekland trängdes de
tillbaka på 1000-t.). De smärre
skiljaktigheter, dessa S. företedde,
ökades under inflytande av de
olika illyriska och trakiska
stammar, som de undanträngde.
Så uppstodo fyra olika folk:
s 1 o v e’ n e r, som behöllo det
gamla slaviska stamnamnet,
k r o a’ t e r, av allt att döma en
stark stam redan under S:s tid
n. om Karpaterna (med vilket ord
deras namn tydligen hör
samman), se’rber (ordets härledn.
är oklar; se Jugoslavien sp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
