Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Social jordlagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1115
Social jordlagstiftning
1116
till osjälvständiga arrendatorer.
Statsmakternas verksamhet till
främjande av nyodling hai’ gått
ut på framskapandet av nya
jordbruk, dels på kronoegendom
genom fullföljande i nya former av
den sedan århundraden
fortgående kolonisationen på de stora
ödeskogarna i n., dels på enskild jord
genom åstadkommande av en
statsunderstödd egnahemsrörelse
(se Egna hem sp. 738). Av
största betydelse för den sociala
jordfrågan blev tillsättandet 1918
av den s. k.
jordkommissionen (se d. o.). Även om
kommissionens förslag icke, ännu
kunnat mer än delvis vinna
statsmakternas beaktande, har
dess arbete dock väsentligt
bidragit till att föra jordfrågan
framåt. De viktigaste åtgärderna
på S:s område äro följande:
1. Lagstiftning om
nyttjanderätts-havares lösningsrätt till under
nyttjanderätt upplåtet område,
den s. k. e n s i 11 ar 1 a g en (se
d. o.); den första lagen, 1918,
undergick revision 1920, 1922
och 1925. Nu gällande lag 18
juni 1925 stadgar, att den,
som med nyttjanderätt för
brukande 1. bostadsändamål innehar
annan tillhörig mark och därå
äger boningshus, som lämnar
nöjaktig bostad åt honom och hans
familj, är berättigad att lösa till
sig marken, under förutsättning
dels att marken är upplåten för
nyttjanderättshavarens livstid 1.,
då ansökan om lösningsrätt
gö-res, mer än 10 år i följd
innehafts av annan än ägaren 1. ock
den tid, marken innehafts av
annan än ägaren, tillsammans
med den tid, som återstår enl.
gällande avtal om nyttjanderätt
till marken, uppgår till mer än
10 år; dels att
nyttjanderättsha-varen tillhörigt boningshus fanns
å marken uppfört 1 jan. 1919,
dels att minst % av det
värde, marken med därå befintliga
byggnader äger, belöper på
nytt-ianderättshavarens byggnader. —
2. Lagstiftning om förbud i vissa
fall för bolag och förening att
förvärva fast egendom. (Se
Norrlandsfrågan sp.
1048.) — 3. Lagstiftning om
bulvanförhållande i fråga om fast
egendom. Verkställda utredningar
hade givit vid handen, att
gällande författningar ang.
inskränkningar i rätten till förvärv av fast
egendom i betydande omfattning
kringgingos, därigenom att de
personer, som genom dessa
författningar skulle hindras från att
förvärva egendom, använde sig av
bulvaner. Enl. den häremot
riktade lagen 18 juni 1925 skall
bulvanskap anses föreligga, då i
lag stadgat förbud att utan
tillstånd 1. särskilt godkännande
förvärva 1. behålla fast egendom
kringgås, därigenom att den som
har fång till viss egendom, är
bulvan för någon, mot vilken
dylikt förbud gäller, i det att
egendomen huvudsaki. innehaves för
dennes räkning. Allmän åklagare
skall vid domstol föra talan ang.
dylikt bulvanskap, och domstolen
har att, om sådant befinnes vara
för handen, förordna, att
över-exekutor skall pröva, huruvida
egendomen skall säljas å
offentlig auktion. Själva bulvanskapet
är däremot icke straffbelagt.
Sedan domstolens beslut vunnit
laga kraft, skall överexekutor
meddela förordnande om
egendomens försäljning, därest ej av
lagfartsprotokollet framgår, att
egendomen avyttrats. Rättegång
ang. bulvanskap skall
handläggas i för brottmål stadgad
ordning. — 4. Lagstiftning om
upplåtelse under åborätt av viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
