Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Socken - Socker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
Socker
1126
område å landsbygden, vars
invånare besökte (”sökte”) samma
kyrka, urspr. måhända en
kollektiv benämning å invånarna själva.
När jordeboksväsendet under
Gustav Vasa ordnades, redovisades
fastigheterna under sina
respektive S., varav kommer
benämningen jordebokssocken, i regel
överensstämmande med
kyrksocknen. Denna uppdelades
genom 1862 års
kommunallagstiftning i två kommuner, den
kyrkliga, församlingen, och den
borgerliga, kommunen
(landskommunen). I stad har
kyrksocknen alltid motsvarats av
begreppet församling, under det stad
betecknat den borgerligt kommunala
verksamheten. Vid Sveriges
kristnande skedde sockenbildning efter
hand; de äldsta S. omfattade
väldiga områden (storsocknar), som
sedermera vanl. delades i mindre.
I S. uppstod en särskild
självstyrelse, grundad på
socknemän-nens skyldighet att anlägga och
underhålla kyrka och prästgård
samt att utgöra tionde. Härvid
utsågos bl. a. två kyrkvärdar
bland sockenborna, vilka skulle
förvalta kyrkans egendom och
avlägga räkenskap därför. S:s
angelägenheter behandlades av
sockenborna på allmänt sammanträde,
sockenstämma. Vid
medeltidens slut finner man särskilda
sockenfullmäktige (på grund av
sitt antal vanl. kallade sexmän),
vilka tillvaratogo S: s och kyrkans
intressen. Genom reduktionen vid
reformationen berövades S.
vis-serl. det mesta av sin egendom,
men den biskopliga
kyrkopolitiken på 1600-t. utvecklade
sockensjälvstyrelsen i hög grad.
Sex-männen skulle då bl. a. medverka
till upprätthållande av
kyrkotukten. Biskoparna sökte utbilda
enhetliga former för självstyrelsen
genom inrättande av särskilda
sockenkapitel. Inskränkt genom
1686 års centraliserande
kyrkolag, fortbestod likväl
sockensjälvstyrelsen. Den omorganiserades
genom 1862 års kommunallagar
(se ovan och Kommun).
Socker, sammanfattande namn
på de enkla kolhydraten 1.
mono-serna samt di- och
trisackarider-na (se K o 1 h y d r a t). I dagligt
tal menas med S. rörsocker
1. s a c k a r o’ s, som är den i
naturen vanligast förekommande
sockerarten. Rörsocker
förekommer i många växter, framför
allt i sockerrörets stjälk och
sockerbetans rotknöl. Förekommer
även i form av glykosider. Det är
ett kristalliniskt, i vatten
lätt-lösligt ämne, smälter vid 160°
och bildar vid avkylning en
glasartad massa. Vid högre
temperatur sönderdelas det och
brunfärgas, varvid karamell bildas. I
likhet med andra sockerarter är
rörsocker optiskt aktivt (se
Polarisation sp. 364 f.) och vrider
polariserat ljus åt höger. Om
rörsockret behandlas med syror 1.
in-vertas (se Enzym sp. 1106),
spjälkas det i två nya
sockerarter, g 1 u k o’ s och f r u k t o’ s,
och denna blandning blir
vänstervridande. Förfarandet kallas i n
-vert e’ring, och blandningen
av de nya sockerarterna
benämnes inve’rtsocker.
Honungen utgör en naturlig sådan
blandning. Rörsocker visar ej de för
kolhydrat karaktäristiska
reaktionerna på grund av att det
saknar en fri aldehydgrupp. Det
kan ej heller direkt förjäsas
till alkohol och kolsyra (jfr
Jäsning), men den vanliga
jästen innehåller invertas, och
in-vertsockret bringas lätt i jäsning.
Rörsockret utgör exempel på en
disackari’ d. Ändra sådana äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
