Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1219
Spanien
1220
grad hans ställning, och den
”stora armadans” undergång
1588 vid försöket att underkuva
det protestantiska England blev
en vändpunkt i S: s utveckling.
Samtidigt undergrävdes S:s
stor-maktsställning genom inre
förfall. Under Filip III (1598
—1621) innehades ledningen av
Lerma, som 1604 fick till stånd
fred med England och 1609 ett
tolvårigt stillestånd med
Nederländerna. Det inre förfallet
fortsatte; ödesdigert var särskilt
de idoga moriskernas (omkr.
600,000) fördrivande 1609. S. å.
som Filip IV (1621—65)
besteg tronen, återupptogs den
avbrutna kampen mot
Nederländerna. Under Olivares’ ledning
sökte nu S. hävda sin och huset
Habsburgs maktställning genom
deltagande i Trettioåriga kriget
men blottade därvid tydligt sin
svaghet, särskilt i det krig med.
Frankrike, vari det 1635 indrogs.
I Westfaliska freden 1648 måste
S. erkänna de n. Nederländernas
oberoende, medan de katolska s.
provinserna förblevo under dess
välde. Kriget med Frankrike
avslutades först 1659 genom
Pyre-neiska freden (se d. o.) på för S.
mycket hårda villkor. Därmed
hade S. förlorat sin ställning
som ledande europeisk stormakt.
Ett hårt slag för S. var även
Portugals (se d. o. sp. 486)
frigörelse. —
Stormaktsväldets sönderfallande
(16 5 9—1 8 2 5). Filip
efterträddes av sin svage och oduglige son
K a r 1 II (f. 1661, d. 1700), under
vars regering S: s makt och
välstånd under trycket av den
franska expansionen gick
ytterligare tillbaka. S. bekrigades av
Frankrike 1667—68 och anslöt sig
därpå till första och andra
koalitionerna mot Ludvig XIV. I
fre
den i Nijmegen 1678 avträdde S.
till Frankrike Franche Comté
samt delar av det redan tidigare
stympade Flandern. Freden i
Rijswijk 1697 återgav däremot S.
det av Frankrike som ”réunion”
besatta Luxemburg. Karl II var
den siste manlige ättlingen av
det spansk-habsburgska huset.
Kronan övergick efter hans död
till huset Bourbon, i det Ludvig
XIV :s sonson Filip av Anjou enl.
Karls testamente skulle ärva hela
det spanska väldet. Spanska
tronföl jdskriget (se d. o.) medförde
dock en delning av detta, så ati
Filip V:s (1700—46) välde
inskränktes till egentliga S. och dess
utomeuropeiska kolonier. Filips
minister Alberoni (se denne)
sökte återvinna biländerna i Italien
men tvangs genom
kvadruppel-alliansen (1718) att uppge dessa
försök. 1725 ingick S. med
Österrike den s. k. Wienska alliansen.
Denna bröts, då S. slöt sig till
Frankrike i Polska
tronföljdskriget (se d. o.), varigenom
infan-ten Karl erhöll Neapel och
Sicilien mot avträdande av de 1731
ärvda Parma och Piacenza.
Genom S: s deltagande i österrikiska
tronföl jdskriget tillf öllo Parma
och Piacenza en yngre broder till
FerdinandVI (1746—59).
Denne förde en fredlig regering,
angelägen om att höja S:s
välstånd och inflytande. Han
efterträddes av sin broder Karl III,
(f. 1716, d. 1788), förut konung av
Neapel-Sicilien, vilket rike han nu
avträdde till en yngre son. Karl
fullföljde med kraft det
påbörjade reformarbetet i den upplysta
despotismens anda och minskade
kyrkans inflytande genom
jesuiternas fördrivande (1767). Genom
Bourbonska familjefördraget (se
d. o. och Frankrike sp. 514)
1761 indrogs S. i Frankrikes
kolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
