Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1221
Spanien
1222
nialkrig med England och
avträdde i freden i Paris 1763
Florida till England mot förvärv av
v. Louisiana från Frankrike. Från
1779 deltog S. i Nordamerikanska
frihetskriget på koloniernas sida
och förvärvade genom freden i
Paris 1783 Florida och Menorca.
Under Karls son Karl IV (f.
1748, d. 1819), upplevde S. under
ledning av ministern Godoy (se d.
o.) en ny nedgångstid. 1792 anslöt
sig S. till den första koalitionen
mot Frankrike men slöt efter
upprepade nederlag fred i Basel 1795.
F. å. ingick det förbund med
Frankrike; de följande krigen
med England medförde nya
nederlag, det svåraste vid Trafalgar
1805, där den spanska flottan
liksom den franska tillintetgjordes.
En häftig opposition uppstod,
ledd av kronprins Ferdinand, som
efter ett misslyckat försök att
störta Godoy sökte hjälp hos
Napoleon I. Denne lät franska
trupper inrycka i S., en folkresning
utbröt, varpå Karl försonade sig
med Ferdinand och abdikerade till
hans förmån. Napoleon kallade
far och son till ett möte i Bayonne
1808, där de båda tvungos att
avsäga sig kronan, och kejsarens
broder besteg ss. J o s e f I (1808
—13) tronen. Följden blev en ny
resning, som, understödd av
engelska trupper under Wellington,
snart antog en mycket hotande
karaktär. Urspr. nationell,
rojalistisk och klerikal, kom
folkrörelsen snart att präglas av
liberala strömningar, och på en
stän-derförsamling i Cådiz 1812 antogs
en ny författning efter mönster
av 1791 års franska. 1812 års
spanska författning kom snart
att efterbildas flerstädes i
Syd-Europa. Det franska väldet i S.
bröts definitivt genom
Wellingtons seger vid Vitoria 1813, och
f. å. besteg Ferdinand ss.
Ferdinand VII (1814—33) S:s
tron. Han inledde genast en
hänsynslöst reaktionär politik;
författningen upphävdes,
inkvisitionen och jesuiterna återfingo
sitt inflytande. Ett
militäruppror i Cådiz 1820 tvang emellertid
konungen att avlägga ed på 1812
års författning. Men då det
liberala partiet splittrades, kunde
ab-solutismen 1823 återställas genom
en fransk intervention. Ung.
samtidigt drabbades S. av ett hårt
slag, då de amerikanska
kolonierna av missnöje med moderlandets
utsugningstaktik frigjorde sig (se
B olivar och San Martin).
S:s kolonialvälde inskränktes
därigenom till Kuba, Porto Rico
och Filippinerna. — Kampen
om konstitutionalismen
(1 8 2 5—7 6). Ferdinand insatte
till efterträdare sin dotter
Isabella II (1833—68), vilket
föranledde hans bror, don Carlos, till
uppror (se Ca r lister).
Änkedrottningen Maria Kristina,
som regerade under Isabellas
minderårighet, oktrojerade 1834 en
författning, som genom sina
obetydliga eftergifter för de liberala
ej tillfredsställde dessa.
Författningen utbyggdes 1837 i
konstitutionell riktning (dock hade
konungen gentemot den valda
representationen absolut veto). Även
sedan don Carlos besegrats 1839,
fortsatte partistriderna. 1840
nedlade änkedrottningen regeringen,
som 1841—43 fördes av den
liberale Espartero (se denne). Efter
hans störtande förklarades
Isabella myndig, varpå den
konservative Narvåez hade ledningen 1844
—51. 1845 genomförde de
konservativa en ny författning,
varigenom konungen fick rätt att
tillsätta senatens ledamöter och
tryckfriheten starkt inskränktes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
