Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spansk litteratur - Spansk musik - Spansk skritt - Spansk teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1247
Spansk musik—Spansk teater
1248
teatern skrev s. k. sainetes (se
d. o.) 1. farser. Den franska
smaken trängde långsamt in. Av
upp-lysningsrörelserna märkas
mycket svaga spår. Den äldsta
komedin i fransk stil, Petimetra
av N i c o 1 å s Fernåndez de
Moratin (f. 1737, d. 1780),
trycktes först 1762; den första
tragedin i fransk stil, som
uppfördes, var hans Hormesinda
(1770). — 180 0-t. Först nu
tog man några starkare intryck
av 1600-t:s franska smak, efter
någon tid även av
”upplysningens” radikalism, som i Spanien
särskilt yttrade sig i ett
ursinnigt hat mot klerikalismen,
vilket återfinnes ännu hos P é r e z
G a 1 d 6 s (se d. o.). Romantiken
bröt fram i Spanien först på
1830-t., sedan den segrat på
Théåtre-Frangais. De mest
bekanta romantikerna äro d e
Espronceda y Lara (se d.
o.) och Zorrilla y Moral (se
d. o.). Mera moderna äro E c h e
-garay y Eizaguirre (se
d. o.), som i sina dramer
efterbildat Augier men kanske ännu
mer Ibsen, och framför allt B e
-n avente (se d. o.), som är
en verkligt originell, kvick och
fantasirik dramatiker. En
tem-peramentsfull, ofta tendentiös
berättare är Blasco I b å n e z
(se d. o.). Högt skattad i Spanien
är romanförfattarinnan Concha
E s p i n a (f. 1877), som är bäst i
de sedeskildringar hon ger av sin
nordspanska hembygd.
Spansk musik. S. stod under
medeltiden delvis i beroende av
morerna. En nationell tonkonst
fick på 1500-t. en glansperiod,
särskilt genom de främst ss.
kyrkotonsättare kända Morales,
Guerrero och Vittoria.
Men även profana konstformer
odlades, och i början av 1600-t.
lades grunden till det spanska
sångspelet (zarzuela). Från
1700-t:s början blevo främmande
smakriktningar härskande, först
den italienska musiken, som
främst gjorde sig gällande i
operan, senare bl. a.
Wienklassi-kerna. På 1800-t. upptogos de
nationella strävandena av F. A.
B a r b i e r i, vilken bl. a. skänkte
nytt liv åt sångspelet, och F.
P e d r e 11. Bland senare mera
betydande tonsättare märkas A 1
-b é n i z, vars produktion uppvisar
inflytande från Liszt och
Debus-sy, M. de Falla, som utan att
uppge den nationella egenarten,
anslutit sig till fransk
impressionism, samt O. E s p 1 å, som delvis
representerat expressionismen.
Spansk skritt, avart av
spansk trav (passage; se d. o.).
Spansk teater. För den
tidigaste utvecklingen av S. har det i
anslutning till den kyrkliga
kulten utvecklade rituella dramat
haft avgörande betydelse. Under
senare medeltiden skrevos och
uppfördes talrika religiösa
dramer (jfr Spansk litteratur
sp. 1244). Samtidigt
omhuldades folkteatern av resande
skåde-spelarsällskap, som spelade på
tillfälligt uppbyggda scener utan
dekorationer. — Mot slutet av
1500-t. tar den dramatiska
diktningen fastare former och får en
mera litterär prägel. I Madrid
uppfördes de första verkliga
teaterbyggnaderna, Teatro de la Cruz
och Teatro del Principe, 1579 och
1582, bägge av religiösa
brödraskap, vilka uthyrde teatrarna till
vandrande skådespelartrupper.
Själva teatern bestod av en öppen
parterr med ståplatser, kring
vilken voro dragna tvenne logerader.
Från religiöst håll ivrades ofta
mot teatern, och tidvis utfärdades
förbud (det längsta 1644—49). —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
