Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1659
Stockholm (Historia)
1660
tekturavseende ett uppsving. Bl. a.
uppfördes Adolf Fredriks kyrka,
gamla Operahuset och Arvfurstens
palats samt Norrbro (fullt färdig
senare). Tidens förnämsta
arkitekter voro K. F. Adelcrantz och
E. Palmstedt. — 1 8 0 0 - 1 : s
förra hälft. Gustav III: s
senare stora byggnadsprojekt
stannade på papperet, och den
närmaste tiden efter hans död
betecknar ett visst stillastående.
Under 1800-t:s förra hälft skedde
dock i S. betydelsefulla
reformer, vilka bl. a. åsyftade att
utvidga de rent kommunala
organens inflytande på
stadsförvaltningen. Betr, denna hade borger
-skapet genom sina ”äldste” sedan
medeltiden spelat en viss roll,
senare dock ofta i en viss
motsättning till den mera
byråkratisera-de stadsstyrelsen. De 48 äldste
utökades 1768 till 50. Inom dessa
Stadens äldste bildades 1710 ett
utskott, benämnt Borgerskapets
bemedlingskommission, som av
sina tidigare befogenheter numera
blott har kvar förvaltningen av
borgerskapets fonder. Under
1800-t. utvidgades ytterligare
borgerskapets kommunala
rättigheter; 1813 lades
drätselförvaltningen under en rent kommunal
institution, drätselkommissionen.
Såväl befolkningens som handelns
och näringarnas tillväxt var under
denna period obetydlig.
Ångkraftens införande betecknar dock en
nyhet: den första svenska
ångmaskinen byggdes 1807 vid
Bergsund; 1822 erhöll S.
ångbåtstrafik med Åbo och Ystad. S:s
långsamma utveckling under
denna tid avspeglar sig också i
den föga livaktiga
byggnadsverksamheten. De främsta
arkitekterna voro F. Blom, K. K. Gjörwell
och A. Nyström. — 1 8 0 0 -1 : s
senare hälft. Vid 1800-t:s
mitt började genom friare
nä-ringslagstiftning storindustrins
genombrott möjliggöras. 1860
öppnades S: s första bangård, den
s., och 1866 den n., varefter 1871
centralbangården invigdes. 1853
infördes gasbelysning och 1856
vattenledning. I S: s styrelse och
förvaltning skedde viktiga
förändringar, som medförde större
makt och inflytande för de rent
kommunala organen. 1862
infördes stadsfullmäktigeinstitutionen.
Karaktäristiska uttryck för den
nya tiden voro 1866 års allmänna
industriutställning i S. (se [-Stockholmsutställningen-]
{+Stockholmsutställ-
ningen+} 1) och det s. å.
framlagda stadsplaneförslag, vars främsta
tillskyndare var A. Lindhagen. 1
stora delar genomfört under
1870- och 1880-t., sökte detta sitt
mönster i Haussmans
storstads-mässiga regleringsplaner för
Paris, vilka byggde på ett
system av st järnplatser och därifrån
utstrålande stora avenyer.
Planens genomförande och det livliga
bebyggande, som började,
medförde den mest ingripande
förändringen av den stockholmska
stadsbilden sedan stormaktstiden. Den
antikiserande stil, som härskat
ännu fram på 1800-t., övergavs
mot årh:s mitt för växlande
historiska stilarter med
utsmyckning i puts och gips. Den främste
av tidens arkitekter var F. V.
Scholander. Redan mot 1800-t :s
slut gjorde sig en främst av I. G.
Clason och F. Boberg företrädd
reaktion gällande, kännetecknad
av strävan efter äkta material,
varvid naturstenen åter kom till
sin rätt. De stadsdelar, där enskild
byggnadsverksamhet gjorde sig
särskilt gällande, voro
Ladugårdslandet (från 1880-t. benämnt
Östermalm) och Norrmalm,
särskilt dess n. del, nuv. Vasastaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
