Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg - 1. August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Strindberg
106
Giftas (2 dir, 1884—85), där han
riktar ett i början med lysande
humör utfört men småningom
allt bittrare angrepp på
feminismen, närmast framkallat av
Ib-sens Et dukkehjem. Boken
medförde ett åtal för hädelse, som,
ehuru S. frikändes, ledde till en
djupgående psykisk kris och en
strömkantring i hans åsikter,
framträdande redan i
Tjenste-qvinnans son (3 dir, 1886—87;
fjärde delen tr. 1909), där S. efter
Rousseaus mönster analyserar sin
egen utvecklingshistoria. Hans
olyckliga äktenskapliga
erfarenheter, hänsynslöst biktade i En
dåres försvarstal (skriven på
franska 1887—88, först tr. på
tyska 1893), förde honom
slutligen till ett monomant
kvinnohat. Kampen mellan könen blir
huvudtemat i hans nu
återupptagna dramatiska författarskap,
inlett av nutidsdramerna
Fodren (1887), ett av S:s
mäktigaste skådespel, och Kamraterna
(1888). Under inflytande av den
naturalistiska franska teatern
skrev därpå S., som 1887
överflyttat till Danmark och i
Köpenhamn sökte skapa en
försökstea-ter efter Antoines (se d. o.)
mönster, en serie även tekniskt
märkliga enaktare, bl. a. Fröken
Julie (1888), den naturalistiska
dramatikens yppersta verk,
Ford-ringsegare och Paria (skrivna
resp. 1888 och 1889, tr. 1890).
Samtidigt greps han av det
nyväckta intresset för hypnotismen
och kom han under inflytande av
Nietzsche att övergå till en
intelligensaristokratisk övermänniskokult och ett fanatiskt
kristendomshat. Typiska uttryck härför
äro novellen Tschandala (skriven
1888, tr. 1897) och romanen I
hafsbandet (1890), där han
liksom i den tidigare romanen
August Strindberg. Bronshuvud av Carl
Eldh.
Hemsöborna (1887), ett av S:s
populäraste verk, och novellerna
Skärkarlslif (1888) återvände till
Stockholms skärgård, vilken han
redan i skisser och berättelser
från 1870-t. skildrat med en
enastående frisk och salt realism. —
Efter ett par svåra år i
hemlandet (1889—92) och skilsmässa
från hustrun (1891) överflyttade
S. till Berlin, där han blev
medelpunkten i en tysk-skandinavisk
bohèmekrets, och ingick ett
kortvarigt äktenskap (1893—94) med
den österrikiska författarinnan
Frida Uhl. Han fortsatte sin
naturalistiska dramatik i bl. a.
Bandet och Leka med elden
(skrivna 1892, tr. 1897), men
hans intresse vände sig alltmer
från diktningen till
naturvetenskapen. Från 1894 huvudsaki.
bosatt i Paris, förde han en
isolerad tillvaro, sysselsatt med
ockultistiska studier och kemiska
experiment, främst inriktade på
att göra guld. De patologiska
dragen i hans själsliv utlöstes
härunder i en akut kris,
kännetecknad framför allt av
förföljelseidéer. — Ur krisen framgick
en religiös omvändelse, som
sätter sin prägel på S:s hela senare
författarskap. Hans religiösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
