Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stål - Stålarm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Stålarm—Stålfartyg
188
Stålbåge. Jaktarmborst, avsett att
spännas med tysk vinda.
magneter för telefoner m. m.
användas volframstål (c:a 0,6 %
kol, 5 % volfram), kromstål (c:a
1 % kol, 1,6 % krom) 1.
krom-volframstål (kol, krom, volfram
c:a 1 % vardera); på senare tid
ha koboltkromstålen (med 20—
60 % kobolt) fått stor
användning. — För specialstålen i allm.
gäller, att deras värmebehandling
är av allra största vikt. Mycket
ofta förekommer seghär dnin g.
Svårigheten är att för de olika
stålsorterna, vilkas antal är
mycket stort, finna den lämpligaste
härdnings- 1.
glödgningstempera-turen.
Stålarm, Arvid, f. 1549, d.
1620, krigare. S. utnämndes 1597
till ståthållare i Finland, anslöt
sig till Sigismund mot hertig
Karl (jfr Korvtåget) men
tvangs 1599 att kapitulera på
Äbo slott. Frigiven 1602,
fängslades han ånyo 1605 och dog i
fångenskap på Gripsholms slott.
Stålboga, station i Dunkers
skn, Södermani. L, vid Norra
Södermanlands och Mellersta
Södermanlands järnvägar.
Stålbrons, bronslegering med
90—92 % koppar och resten tenn,
som genom kallbearbetning
erhål
lit förbättrade
hållfasthetsegen-skaper.
Stålbåge, gammal svensk
benämning på armborst, vars båge
merendels var av stål (bågar av
horn förekommo även). I Sverige
tillverkades bågarna ofta av
bönderna själva, men somliga orter,
t. ex. Vadstena, voro kända för
sina skickliga bågsmeder.
Armborstet, som på 1500-t. var
krigs-vapen, blev på 1600-t. och 1700-t.
ett med förkärlek använt
jaktvapen. De förbättringar,
armborstet undergick, voro
huvudsaki. inriktade på sättet för
bågens spännande. Urspr. spändes
den för hand, men när bågen blev
kraftigare, måste olika
mekanismer tillgripas. De vanligaste
voro följande: 1. En i skyttens
bälte (s. k. Simsons bälte)
fästad rem, vars andra ända med
en krok fästades över strängen,
varvid bågen spändes genom
kroppens böjning bakåt. 2.
Gåsfoten, en enarmad hävstång av
järn, vars gaffelformade ändar
stöddes mot en tapp på
armborstet, varvid strängen tillbakadrogs
med en dubbel krok. 3. Vippa,
en hävstång av trä, som med
förmedling av en vridbar skänkel
tryckte strängen i spännläge. 4.
Tysk vinda, en domkraft,
bestående av ett i ett hjulhus
an-bragt kugghjul, gripande i en
stång med en krok, som lades
över strängen. Hjulhuset
fästades med en ögla av hampa vid
armborstkolven, och med en vev
utfördes spännandet. — Bland
mera vanliga jaktarmborst voro
kularmborstet, som
laddades med en i en pung på strängen
inlagd kula, samt s c h n e’ p
-p e r n, som ofta var försedd med
vidfästad spännmekanism. Jfr
Pil.
Stålfartyg, se Järnfartyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
