Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stålframställning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Stånd—Ståndare
192
Ståndare. Olika typer av
ståndar-knappar.
samhälle) från senare
medeltiden intill nyaste tiden.
Ståndsin-delningen utvecklades under
1200-t. och särskilt 1300-t. i samband
med länsväsendets avtagande
betydelse. Jämte de därvid
framträdande S., adels-, präste- och
borgarstånden, framstod den på de
flesta håll ofria bondeklassen ss.
komplement i bilden av
ståndssamhället. Det viktigaste yttre
uttrycket för S:s inbördes ställning
var deras olika politiska
rättigheter, särskilt deras delaktighet i
riks- 1. provinsrepresentationerna,
i ständerna (i trängre
mening) 1.
ståndsriksdagarna. — Ståndssamhällets
upplösning ägde rum i huvudsak under
tiden från franska revolutionen
till mitten av 1800-t.
Oppositionen riktade sig i första hand
mot de högre S:s politiska
övervikt men drabbade ytterst
ståndsindelningens hela väsen,
privilegiet på viss verksamhet
och samhällsställning med
andras uteslutande därifrån. Nyare
tidens näringsliv hade f. ö.
skapat långt flera och mer
komplicerade sociala kategorier än som
kunde inrymmas i
ståndsindel-ningen. — I Sverige
fullbordades utvecklingen till
ståndssamhälle något senare än flerstädes
på kontinenten. Då länsväsendet
aldrig kom till full utveckling
här, inträdde ingen stark
brytning med det tidigare
samfunds-skicket. Slutlig prägel av
ståndssamhälle fick Sverige i och med
utvecklingen av ståndsriksdagen
(se vid. Riksdag. Historia).
Förutom de fyra eg. S. räknades
även krigsbefälet som eget S.
Genom svenska riksdagens
konsekventa ståndsindelning och dess
stora maktställning kom
stånds-begreppet att få större politisk
betydelse här än annorstädes. Vid
början av 1800-t. begynte
ståndssamhället även i Sverige
erkännas som föråldrat, men den
politiska representationsreformen
kom att dröja till 1866, medan
S:s sociala särrättigheter och
skyldigheter i stort sett
avskaffats långt tidigare genom
successiva reformer.
Stånd, se Jakt sp. 28 f.
Ståndare (lat. sta’men),
hanliga könsorgan i fanerogamernas
blommor. En S. anses vara ett
ombildat blad (ståndarblad)
och består av en s t å n d a r
-knapp (ante’r), som vanl.
sitter på en s t å n d a r s t r ä n g
(f il a me’n t). Knappens
mittparti (knappbandet 1.
k o n n e k t i’ v e t) utgör en
fortsättning på strängen och uppbär
vanl. fyra, symmetriskt ordnade
po’llensäckar 1. -fack. I
dessa bildas blommans s t å n
-dar mjöl (”frömjöl”) 1. pollen,
som under blomningstiden vanl.
utsläppes genom längsgående
sprickor (valvler), stundom
genom klaffar 1. runda hål i
spetsen. S:s antal och anordning i
blomman användes av Linné vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
