Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Sverige (Historia — 1363)
494
konung, S:s styresman (1250—
66). Konungar voro:
Valde-mar Birgersson (1250—75),
Magnus Birgersson
”Ladulås” (1275—90),
Bir-g e r Magnusson (1290—
1318) och Magnus
Eriksson (1319—63). Under denna
tid gjorde S. stora framsteg på
olika områden. Kyrkan fick en
genomförd organisation och
växande inflytande. Riksenheten
började övervinna
landskapssplitt-ringen. Vid sidan av
landskapslagarna (se d. o.) uppkom en
rikslagstiftning (se E d s ö r e s
-lagar, Landslag och
Stadslag). Landslagens
konungabalk (”vår första
grundlag”) stadgade, att konung skulle
väljas av en av ombud från de
olika landskapen bestående
nämnd, som sammanträdde på
Mora äng nära Uppsala;
eriksgatan förlorade härigenom sin
betydelse. Konungens makt var
större än tidigare, men
statsskicket var grundat på folkfrihet och
samarbete mellan konung och
folk. Konungen inkallade
emellanåt de förnämsta männen till
herredagar och möten, och under
1200-t:s senare och 1300-t:s förra
del uppstod riksrådet, som blev
ett slags mellanmyndighet mellan
konung och folk och fick stort
inflytande särskilt under
förmyndarregeringen för Magnus
Eriksson (1319—32). För den lokala
förvaltningen utdelades län (se d.
o.) åt stormän 1. fogdar.
Samhälls- och kulturutvecklingen
ledde till uppkomsten av olika stånd
(se d. o.), vilkas enande band
gingo utöver landskapsgränserna.
Som ett särskilt krigarstånd
avsöndrade sig adeln (se d. o.), som
1279 emot rusttjänst försågs med
privilegier (se Frälse sp. 738).
Kyrkans män hade redan 1200
fått rätt att stå till svars endast
inför andlig domstol (”andlig
domsrätt”), och kyrkan fick
samtidigt skattefrihet för sin
egendom (se F r ä 1 s e sp. 741 f.).
Städerna utvecklades, och åt deras
invånare, borgerskapet,
förbehöl-los handels- och
hantverksnäring-arna. Under Birger Jarls tid
slöts fördrag mellan S. och
Lübeck, varigenom de beviljade
varandra ömsesidig borgarrätt och
handelsfrihet. Ett starkt tyskt
inflytande gjorde sig gällande
inom näringslivet, och många
tyskar flyttade in. Bergsbruket
organiserades med stöd av tysk
sakkunskap av Magnus Ladulås;
Falu koppargruva och Gamla
Norbergs järngruva datera sig
från hans tid. På den andliga
kulturens område har tiden att
uppvisa ett världsberömt namn:
den heliga Birgitta. Även en yttre
expansion ägde rum: största
delen av Finland lades under
svenska väldet genom
”korstågen” till Finland (se d. o. sp.
1583 f.); Skåne, Blekinge och
Halland voro en kort tid (1332—
60) förenade med S., och med
Norge var S. i personalunion
under Magnus Erikssons tid.
Däremot förlorades Gotland 1361 till
Danmark. — Folkungatidens
löftesrika utveckling avbröts vid
1300-t:s mitt, bl. a. genom
digerdöden, som starkt decimerade S:s
folkmängd. Under folkungatiden
hade riksenheten flera gånger
hotats av ättefejder, svårast av
brödrastriderna mellan konung
Birger och hertigarna Erik och
Valdemar, varvid den ledande
mannen i Birgers
förmyndarregering, Tyrgils Knutsson, och
nästan hela konungaätten
brag-tes om livet. Den starka
stor-mannaopposition, som uppstod
mot Magnus Eriksson, ledde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
