Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Sverige (Historia — 1660)
502
framtid att träda i bakgrunden
hos de främsta statsmännen och
fältherrarna under Kristina
(1632—54). Bland dessa märkas
främst Axel Oxenstierna, den
ledande i Kristinas
förmyndarregering, J. Skytte, Johan
Ba-nér, Lennart Torstensson och
K. G. Wrangel. Dessa åsyftade
i främsta rummet att skaffa S.
”satisf aktion” för gjorda
uppoffringar i form av landförvärv.
Detta mål vanns också, och S.
fick i Westfaliska freden (1648)
ansenliga tyska områden
(Vor-Pommern och en sträcka av
Hin-ter-Pommern, öarna Rügen,
Use-dom och Wollin, Wismar samt
biskopsstiften Bremen och
Ver-den). Dessas värde låg framför
allt i att S. genom dem
behärskade viktiga tyska flodmynningar
samt att de gåvo en förbättrad
anfallsposition mot Danmark.
Redan under tyska kriget hade
S. tack vare sin militära
maktställning i Tyskland kunnat med
framgång bekriga Danmark och
i Brömsebrof reden (1645)
avtvinga det Jämtland, Härjedalen,
Gotland, ösel samt på 30 år
Halland. Erövringspolitiken
fortsattes i skärpt form av Karl X
Gustav (1654—60), den förste
konungen av pfalziska
ätten (1654—1720) och riktade
sig dels mot Polen, dels mot
Danmark. I båda fallen umgicks Karl
Gustav med vittsvävande planer,
bl. a. Polens delning och hela
dansk-norska monarkins erövring,
men dessa strandade dels på
folkliga resningar, dels på
utomståendes, särskilt Hollands,
intervention. Resultatet av de
lyckosamma striderna, vari bl. a. K.
G. Wrangel och E. Dahlbergh
togo en ärofull del, blev dock
betydande nog: genom förvärvet av
Skåne, Blekinge, Halland och
Bohuslän i Roskildefreden (1658)
erhöll S. sina s. k. naturliga
gränser mot Danmark.
Uppgörelsen med Polen i Oliva (1660) gav
S. definitivt Livland. Härigenom
hade S:s stormaktsvälde nått sin
största omfattning. Det var mer
än dubbelt så stort som nuv. S.
men hade icke fullt hälften av
dettas invånarantal. I de baltiska
provinserna fyllde S. en viktig
kulturvårdande mission, bl. a. genom
Dorpats universitet och hovrätt.
Å andra sidan voro provinserna,
särskilt Livland, S:s ”kornbod”.
Över de tyska provinserna
strömmade starka tyska inflytelser in
över S. — Kraftutvecklingen
utåt främjade och inverkade i
många avseenden på
samhälls-och kulturutvecklingen under
stormaktstiden. Statsskicket
utvecklades under Gustav Adolfs
tid vidare i konstitutionell
riktning. Formerna för samarbetet
mellan konung och folk
utbildades (se Riksdag sp. 1153).
Rådet övergick till en permanent
regeringskonselj, som blev
centrum i förvaltningen. Denna
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
