Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Sverige (Historia — 1755)
506
betydande grad sina
ståndsintressen och begingo därjämte
åtskilliga missgrepp och försummelser.
Till följd av en allians med
Frankrike inblandades S. i ett
krig (1674—79) med flera stater,
bl. a. Brandenburg och Danmark,
vilket gick övervägande dåligt.
Situationen räddades dels tack
vare den unge konungens
energiska ingripande, särskilt i slaget
vid Lund (1676), dels genom den
franska diplomatins understöd
vid fredsslutet. Kriget åtföljdes
av en djupt ingripande
samhälls-omdaning, som planlades av
Johan Gyllenstierna men efter
dennes död genomfördes av Karl XI
själv med andra medhjälpare
(Hans och Axel Wachtmeister,
Klas Fleming m. fl.) på
grundval av riksdagsbeslut 1680 och
1682. För att få pengar till
försvarets upphjälpande och
statsskuldens avbetalning inleddes en
hård räfst mot de förra
förmyndarna samt genomfördes en ny
reduktion (se d. o.), som bröt
högadelns maktställning och
återställde kronans ekonomi. En ny
härorganisation upprättades (se
Indelningsverket), flottan
nybyggdes och fick en ny station
i Karlskrona. Konungen blev
praktiskt taget enväldig och
utövade en noggrann kontroll
över förvaltning, finanser och
näringsliv. Nu följde ett par
årtionden av fred, men blomstringen
minskades dels genom det
osäker-hetstillstånd, som reduktionen
medförde, dels genom en svår
missväxt på 1690-t.
Utrikespolitiskt övergavs snart den nordiska
politik, som J. Gyllenstierna
planlagt. Med Frankrike inträdde
en brytning, och
kanslipresidenten B. Oxenstierna sökte i stället
anknytning till England och
Nederländerna. Karl XII:s
rege
ring (1697—1718) upptogs
nästan helt av krig (se Stora
nordiska kriget). Under
krigets påfrestning skärptes
enväldet, särskilt under de sista
åren, då holsteinaren Görtz var
ledande minister. Genom en del
radikala förvaltningsreformer
sattes de gamla kollegierna till stor
del ur spelet och ersattes av nya
ämbetsverk
(upphandlingsdepu-tationen, kontributionsränteriet).
Man sökte omlägga beskattningen
till inkomstskatt av modern typ
i förening med självdeklaration.
Skatter och utskrivningar tryckte
hårt på folket. Missnöje över
detta system utbredde sig i
synnerhet bland ämbetsmännen
och bröt öppet fram efter Karl
XII:s död (1718), dä enväldet
avskaffades. Krigsledan och inre
tvedräkt gjorde, att man i det
hela uppgav det yttre
försvaret och ingick ytterst
förlust-bringande freder, särskilt med
Ryssland, som erhöll
Ingerman-land, Estland och Livland samt ett
stycke av Finland (1721).
Bremen-Verden avstods till Hannover och
en del av Pommern till Preussen.
S:s stormaktsvälde var krossat.
— Frihetstiden (1719—
72) har sitt namn av att S. då
hade ”fritt” statsskick, reglerat
genom 1719, resp. 1720 års R. F.
Kungamakten var redan genom
R. F. ytterst starkt begränsad och
sattes helt ur spelet därigenom
att regenterna Ulrika
Eleonora (1719—20), Fredrik I
(av Hessen; 1720—51), Adolf
Fredrik (av Holstein-Gottorp;
1751—71) saknade personliga
förutsättningar för att utnyttja
ens den ringa makt, som urspr.
tilltänkts konungen. Det försök,
som Adolf Fredrik och hans gemål
Lovisa Ulrika gjorde, att ånyo
skapa en självständig
konunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
