Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Symbola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Symbolism—Symfoni
612
strömmen med resp. R, iojL och
— Här betyder w
vinkel-frekvensen. Impedansen av ett
ledningsnät, sammansatt av ohmska
motstånd, kapaciteter och
själv-induktioner, beräknas, som om
det vore sammansatt av ohmska
motstånd med ovanstående
komplexa värden. Uppritar man i ett
diagram från ett gemensamt origo
de linjer, v e k t o’ r e r, som
representera strömmar och
spänningar i olika delar av ett nät, ser
man omedelbart de olika
storheternas relativa storlek och
fasskillnad. Addition, subtraktion
och multiplikation med reella tal
sker som vid vektorer (se d. o.) i
allm. Låter man vektor di
agrammet rotera kring origo med
vinkelhastigheten oj, representera de
olika vektorernas projektioner på
den imaginära axeln de olika
storheternas variation med tiden.
Symboli’sm, en litterär
riktning, som på 1880-t. uppstod i
Frankrike som reaktion mot den
ensidigt verklighetsskildrande
naturalismen och parnassisternas
deskriptiva och plastiskt
betonade poesi. Under inflytande av
äldre diktare som Poe och
Baude-laire, Wagners musik och de
engelska prerafaeliterna
betonade symbolisterna (i början,
särskilt av sina motståndare, även
kallade dekade’nter) poesins
musikaliska och
stämningsväc-kande sida; de dyrkade den fria
versen och ersatte den direkta
beskrivningen med en antydande,
ofta avsiktligt dunkel och
svårbegriplig symbolik. S:s
huvudsakliga betydelse ligger inom
lyriken. Som skolans ledare
framträdde Mallarmé, dess största
poetiska begåvning var Verlaine,
bland dess övriga anhängare
märkas belgierna Verhaeren och
Maeterlinck, genom vilken
sist
nämnde S. även fick betydelse för
dramat. Under 1890-t. spred sig
S. till de flesta länder. I Sverige
har den haft en viss betydelse
för Strindbergs senare dramatik,
1890-t :s författare och de lyriker,
som framträdde i 1900-t:s början.
— Även inom konsten framträdde
med S. besläktade rörelser. En
strävan efter symboliskt
stäm-ningsinnehåll och rytmisk
bildkomposition kommer till uttryck
bl. a. hos Gauguin och Munch. I
Sverige erbjuder
Konstnärsförbundets måleri vissa
beröringspunkter med denna riktning och
än starkare framträda sådana hos
konstnärer som Sager-Nelson och
Arosenius. — S y m b o 1 i’ s t,
anhängare av symbolismen.
Sy’mbolum (latinisering av
grek. sy’mbolon, kännetecken),
plur. s y’ m b o 1 a, ett samfunds
trosbekännelse. S. användes
vä-sentl. om de tre s. k. e k u m e’
-niska S.: S. aposto’licum, S.
nicae’num och S. athanasia’num
(apostoliska, nicenska och
atana-sianska trosbekännelserna).
Symbra’nchii, en underordn.
ållika Benfiskar med
gälspringorna sammansmälta till en
enhetlig springa. Pariga fenor och
simblåsa saknas.
Symfoni’ (ital. sinfonia, av
grek, symfoni’a, samklang),
fler-satsigt orkesterstycke, vanl. i
satsbyggnaden och satsernas
gruppering tonsatt i anslutning
till sonatformen. — S., som i den
grekiska musiken betydde
konso-nans, angav från 1600-t. ett
inledande stycke till en opera,
oratorium m. m. och särskildes från
sonaten genom sin mera
ackor-diska satsbyggnad. Senare
närmast identisk med sonaten,
utvecklades S. i den tredelade
italienska operasymfonin och den
tvådelade franska uvertyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
