Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegengren - 1. Jacob Tegengren - 2. Felix Tegengren - Tegfåra, Tegrygg - Tegnaby - Tegneby - Tegnér - 1. Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
Tegfåra—Tegnér
858
(1903), Ny vår (1913) och Lyrik
(1914). — 2. Felix T., f. 1884,
geolog, statsgeolog 1908—15,
därefter i kinesisk tjänst, har utfört
en mängd viktiga malmgeologiska
undersökningar och bl. a.
verkställt en statistisk utredning av
järnmalmstillgångarna i s. och
mell. Sverige.
Tegfåra, T e g r y g g, se
Plöjning. Jfr Teg.
Tegnaby, socken i Kronob. 1.,
ingår i Hemmes jö (Hemmes jö
med T.) församling och pastorat
i Växjö stift. 655 inv.
Tegneby, socken i Göteb. 1.,
jämte Röra och Stala pastorat i
Göteborgs stift. 1,735 inv.
Tegnér. 1. Esaias T., f.
1782, d. 1846, skald, biskop. T.
föddes i By i Värmland och
vistades under sin ungdom
huvudsaki. i Värmland, bl. a. 1797—99
hos bergsrådet Myhrman på
Rä-men, med vars dotter Anna (f.
1785, d. 1853) han 1806 gifte sig.
Inskriven vid Lunds univ. 1799,
blev T. magister där 1802, docent i
estetik 1803, adjunkt 1805, erhöll
professors titel 1810, blev prof, i
grekiska 1812, led. av Sv. akad.
1819 och biskop i Växjö 1824. —
Under ungdomsåren i Lund skrev
T. dels starkt sentimentala
elegiska dikter, dels oden och
reflexionsdikter (Den vise, 1803).
Sin prägel får T: s diktning tidigt
av hans bekantskap med Kants
och Fichtes filosofi och Schillers
lyrik. Åt dennes platonism och
humana kulturidealism skänker
han uttryck i bl. a. dikterna
Kulturen (1805), Försonligheten
(1806; senare omarbetad som
Fridsröster) och Det eviga (1810).
Efter hand börja emellertid T:s
politiska intressen överväga, men
först under intryck av finska
kriget ger han starkare uttryck ät
sin patriotism. I den eggande och
Esaias Tegnér. Gipsbyst av J. N.
Byström.
klangfulla Krigssång för skånska
lantvärnet (1808) tolkar han
sitt rysshat, men den viktigaste
av hans patriotiska dikter är den
under en vistelse på Rämen
sommaren 1811 skrivna Svea, för
vilken T. s. å. erhöll Sv. akad:s stora
pris — en av två partier (ett i den
akademiska lärodiktens stil på
alexandriner samt en flammande
dityrambisk avslutning) bestående
dikt, vilken, trots att dess
syftemål var aktuellt agitatoriskt
(kravet på att Sverige skulle
återtaga det förlorade Finland),
med sin glansfulla verskonst och
sin lidelsefulla fosterlandskärlek
erhållit en betydelse, som vida
överstiger den enbart
tidshisto-riska. Med denna dikt blev T:s
namn känt över hela landet.
Bland övriga dikter, i vilka T.
ger uttryck åt sin hjältedyrkan,
märkas främst Hjälten (1813),
där han tolkar sin beundran för
Napoleon, och den kraftfulla
och åskådliga Karl XII (1818).
— 1812 hade T. tagit inträde
i Götiska förbundet, och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
