Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér - 1. Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Tegnér
860
detta och följande år härröra en
rad, dels av den götiska
diktningen, dels av den danska
litterära renässansen påverkade
idédikter, av vilka flera
offentliggjordes i Iduna (bl. a. Skidbladner,
1812, och Flyttfåglarna, s. å.). En
viktig plats i T:s författarskap
intar nu också hans polemik mot
fosforisterna, mot vilkas elegiska
och trånsjuka läggning han vid
upprepade tillfällen opponerar,
bl. a. i sin Gravdikt över Elof
Tegnér (1815), i det sällsynt ädla
och humana Tal, som han höll
vid reformationsjubelfesten 1817
och där han kritiskt granskade
såväl 1700-t :s som 1800-t:s
världsåskådning, samt i Epilog
vid magisterpromotionen 1820.
Sin egen uppfattning av diktens
väsen som hälsa och ljus
framlade han bl. a. i Sång till solen
(skriven 1813, tr. 1817) och
Sången (1819). — Till den
följande perioden höra en rad större
dikter, bl. a. den religiösa
hexameteridyllen Nattvardsbarnen
(1820), den sentimentala erotiska
romansen Axel (1822), med motiv
från Karl XII:s krig, samt
framför allt romanscykeln Frithiofs
saga (1820—25), ett av den
svenska litteraturens klassiska
verk, som ger ett storslaget,
samlat uttryck för T:s starka
personlighet sutveckling under denna
tid. På grundval av en halvt
romantisk fornaldarsaga ger T.
här en teckning av sagans hjälte,
som han dock humaniserat,
samtidigt som han, framför allt i
avslutningen, tillfogat ett
platonskt-kristet element, som skänker
uttryck åt hans eget
försonlighets-krav. — Fr. o. m. 1820-t:s mitt
börjar T:s poetiska verksamhet
undanskjutas för hans kyrkliga
plikter. 1826 tillträdde han sitt
biskopsämbete och led djupt av
att nödgas lämna Lund, i vars
akademiska liv han (icke minst
som medlem av sällskapet
Härberget) flitigt deltagit. Nitisk
som stiftschef skänker han
också i sin kyrkliga verksamhet
uttryck åt sin humanism; i sina
glänsande tal och predikningar
tolkade han ofta sin
odogmatiska uppfattning av fromheten
och försoningen som det
viktigaste i kristendomen. —■ Undei’
sin biskopstid deltog T. som
riksdagsman verksamt i politiken.
Bl. a. var han led. av 1825 års
stora undervisningskommitté, till
vars majoritet han anslöt sig (se
Skolväsen sp. 849 f.). Efter
hand trädde T. i allt starkare
opposition mot radikalismen;
hans polemik mot denna sätter sin
prägel även på åtskilliga av hans
dikter, bl. a. den utmanande Georg
Adlersparres skugga till svenska
folket (1839) och Till svenska
rid-darhuset (1840), vilka väckte en
våldsam opposition på liberalt
håll. F. ö. utgöres T:s diktning
under denna tid huvudsaki. av
tillfällighetsdikter, av vilka
särskilt må nämnas hans dikt Vid
magisterpromotionen 1829, då
han lagerkransade den vid festen
tillfälligtvis närvarande
Oehlen-schläger, och hans sång Vid
Svenska Akademiens femtioåra
minneshögtid (1836), en av den
svenska litteraturens yppersta
retoriska dikter, märklig särskilt
för sin träffsäkra karaktäristik av
tidigare svenska skalder, vid. en
rad starkt personliga
bekännelsedikter, ss. den djupt
hvpokond-riska Mjältsjukan (1825), och
erotiska dikter, huvudsaki. från
lS30-t:s slut (Den döde), samt
ett par större verk, bl. a. den 1842
skrivna realistiska
hexameteridyllen Kronbruden och den
ofullbordade diktcykeln Gerda. Under T: s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
