Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Termodynamik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
959
Termodynamik
960
anger. Carnot delade sin tids
uppfattning av värmet som en
oförstörbar substans och antog
därför Q2 — Q,. Detta visade sig
senare felaktigt och stridande mot
den i början av 1840-talet av
tysken Mayer, engelsmannen Joule
och dansken Colding grundade
energiprincipen (jfr Energi),
även kallad T:s första
huvudsats. Enl. denna måste vid
Carnotprocessen arbetet vinnas
genom en motsvarande förlust av
värme och sålunda gälla
A-L = Q1 — Q2 (2),
där A är den termiska
arbets-ekvivalenten. Det slutgiltiga
uttrycket för omvandling av värme
i arbete angavs av Clausius och
lord Kelvin omkr. 1850 till
p _____________________y
AL^ Q. 1 (3),
där Ti och T2 äro de absoluta
temperaturerna (jfr d. o.), varvid
likhetstecknet gäller omvändbara,
olikhetstecknet icke omvändbara
processer. (Ti—-T2)/Ti är
teoretiska, i verkligheten aldrig
uppnådda gränsen för
verkningsgraden hos en ångmaskin med
temperaturen Ti i ångpannan och T2
i kondensorn. Är t. ex. T, = 100°
C, T2 = 20° C, blir förhållandet
“A™ = 21,5 %; höjes Tt till 300°
C, blir gränsvärdet 28O/373 = 49 %.
Processen vid en motordriven kyl-
maskin kan betraktas som en
omvänd värmekraf tprocess; för att
borttaga värmemängden Q2 vid
temperaturen T2 och avge värme
vid den högre temperaturen Tt
fordras arbetsmängden
y___y,
AL^Q2 ’y- (4).
Av (2) och (3) följer för en
re-versibel process relationen
Q1/Q2—-T1/T2 (5),
vilken teoretiskt möjliggör att
bestämma temperaturer genom
mätning av värmemängder och ligger
till grund för den absoluta
termodynamiska temperaturskalan
(Kelvintemperaturen). — En
viktig del av den fysikaliska T.
behandlar värme- och
arbetsverk-ningarna, då en substans övergår
från ett tillstånd till ett annat,
i deras samband med ändringarna
av tillstånd sv aria’
bler-n a, d. v. s. sådana storheter som
temperatur, tryck och volym,
vilkas ändring endast är beroende
av begynnelse- och sluttillstånden
men ej av den väg, på vilken
övergången skett. T:s utveckling
kännetecknas av upptäckten av
nya tillståndsvariabler och deras
bestämning genom experiment.
Energiprincipen medförde
kännedom om den inre energin U,
definierad därigenom, att ökningen i
inre energi dü är differensen
mel
Termodynamik. Fig. 1—3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
