Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tungsinthet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1489
Tungsinthet—Tunis
1490
nesbilder. T. har förekommit bl. a.
i urkristendomen (spec. i Korint,
där det bekämpades av Paulus;
jfr 1 Kor. 14), hos kamisarderna,
i irvingianismen och
pingströrelsen, men även utomkristna
religioner uppvisa liknande
företeelser. Besläktade fenomen möta i
predikosjukan och roparerörelsen.
Jfr Hysteri.
Tungsinthet, melankoli.
Tungspat, b a r y’ t, ett av
bariumsulfat bestående, rombiskt
kristalliserande mineral av vit 1.
grå färg, spec. v. 4,3—4,7 och
hårdhet 3—3,5. Förekommer i
olika bergarter som sekundära
utfyllnader, konkretioner etc.
Användes till framställning av
ba-riumföreningar.
Tungspene, detsamma som
gomspene (se Munhåla).
Tungsten, se Scheelit. Jfr
W o 1 f r a m.
Tung-Ting, Kinas största
insjö, i n.ö. Hunan, avflyter till
Yang-tsi-kiang. Vid högvatten c:a
6,000 kvkm. Vintertid är T.
nästan uttorkad.
Tunguser. 1. Benämning på de
folk, som tala
tungusisk-manchu-iska språk (se d. o.), urspr. trol.
bosatta i n. och mell. Manchuriet,
där ännu manchuerna (se d. o.)
kvarbo. I Amurlandet bo flera
stammar (de egentliga T., se d. o.
2, golder m. fl.), av vilka de lägst
stående äro fiskare och jägare. —
2. De egentliga T. äro rennomader
i området mellan Tunguska och
Ohotska havet samt i n.
Kamt-jatka (se Lamuter). I de
bördigare floddalarna undanträngas
de alltmer av ryssar och j akuter.
C:a 60,000—70,000. — Ordet T.
användes i slangspråk i bet.
tråk-måns, enstöring o. d.
Tung u’sisk-manchu’iska
språk, t un gu s i sk a språk,
en till den altaiska språkstammen
(se Ural-altaiska språk)
hörande språkgren. Den egentliga
tungu si skan talas av de
egentliga tunguserna (se d. o. 2)
samt av golder m. fl. i
Amurtrak-ten. Tills. c:a 80,000. Språket är
blott bristfälligt undersökt.
Man-c h u i s k a n är eg. en dialekt av
tungusiskan, som från omkr. 1600
på befallning av manchudynastin
i Kina brukats som skriftspråk.
Som talspråk är det statt i
utdöende, och även skriftspråket är
numera starkt uppblandat med
andra språk (främst kinesiska).
Språket är en utveckling av
Djur-chenstammens språk, möjl. även
av Ki-tanstammens (se K i n a sp.
802). Manchuiskan med de nära
besläktade solon- och
dahurdia-lekterna i n. Manchuriet talas av
c:a 1 mill. — Tidigare ha även
koreanska och japanska
språken hänförts till T.
Tungu’ska, namn på tre
högerbifloder till Jenisej i Sibirien,
övre T. (se Angara),
Mellersta 1. Steniga T. (1,306
km., därav 790 segelbara) och
Nedre T. (2,700 km., därav 750
segelbara).
Tungvikt, se viktsklasser vid
boxning (se d. o. sp. 452) och
brottning (över 82,5 kg.).
Tunhem, se Västra T u n
-hem och östra Tunhem.
Tu’nika (lat. tu’nica), se
Klädedräkt sp. 926 f. Från
Rom överfördes T. till Afrika
(se K optiska textilier).
T. fick även användning i
kyrko-skruden (se d. o. sp. 16 f.).
Tu’nis. 1- T. 1. T u n i’ s i e n,
fr. Tunisie, franskt protektorat i
n. Afrika, mellan Medelhavet i n.
och ö., Tripolis i s.ö., Algeriet i v.
125,130 kvkm. 2,2 mill. inv. Se
karta till Algeriet. Det
särskilt i ö. låglänta och sandiga
kustlandet, i vilket bl. a. Gabès-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
