Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tungsinthet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1491
Tunis
1492
Staden Tunis. Torgplats.
och Tunisvikarna intränga,
övergår mot T: s inre i ett kuperat
område, uppfyllt av Atlasbergens ö.
utlöpare. I s. når Sahara in i T.
Största sjön är Djerid (se d. o.).
— Befolkningens huvudmassa
utgöres av araber och berber.
Dessutom finnas 175,000 européer
(därav 70,000 fransmän och
90,000 italienare) och 55,000
judar. — Huvudnäring är
jordbruk, som mångenstädes nått
hög utveckling. Det producerar
främst vete, korn och havre.
Oliv-och dadelodlingen är av vikt;
genom konstbevattning möjliggöres
odling av sydfrukter.
Boskapsskötseln bedrives särskilt av
nomadiserande arabstammar i s. och
ö. Betydande fiske vid östkusten
(sardiner och tonfisk). Skogsbruk
(bl. a. kork). I T. utvinnas stora
mängder fosfat (1925 2,691,000
ton) och järnmalm (1925 724,000
ton). Järnvägsnätet är rikt
utgrenat (1925 2,540 km.);
huvudlinjer föra från T. 2 till Alger i
v. och Susa i s. De viktigaste
städerna äro T. 2, Sfax, Biserta,
Susa, Kairouan och Gabès. -—
Författning. Regeringen utövas av
bejen jämte en fransk gener
alresi-dent och en av tunisiska och
franska medlemmar bestående
regering. Därjämte fungerar ett
blandat franskt och tunisiskt
råd med del i
beskattningsrätten. Den ålderdomliga lokala
förvaltningen genom inhemska
funktionärer kontrolleras av
franska myndigheter. —
Förhärskande religion är islam, till
största delen den sunnitiska. —
Historia. T. blev från 800-t.
f. Kr. centrum för feniciernas
kolonisation (jfr K a r t a g o).
Under romerskt välde 146 f. Kr.
var T. länge en medelpunkt för
klassisk civilisation. Från omkr.
650 e. Kr. tillhörde T. olika
arabiska och berbiska dynastier, tills
det erövrades av turkarna 1574.
(En tidigare turkisk ockupation
fick ett hastigt slut genom Karl
V:s expedition 1535, varigenom
T. en tid bragtes i beroende av
Spanien.) T. var sedan länge
en centralhärd för
sjöröve-riet (jfr
Barbaresksta-terna). Efter långvariga
inbördes strider mellan olika turkiska
myndigheter grundades 1705 den
ännu nominellt regerande
bej-dynastin. — Fransmännen
förvärvade handelsprivilegier i T. redan
1665, fullbordade 1881
kustlandets erövring och proklamerade
s. å. franskt protektorat över T.,
därigenom förekommande
italienska aspirationer i samma
riktning (under fascistregimen på
senaste tid ånyo framträdande).
Dess ekonomiska exploatering och
kolonisation samt ockupationens
utsträckande över de inre
ökentrakterna ha sedermera
framgångsrikt fortsatts. —• 2.
Huvudstad i T. 1, belägen på ett näs
mellan två saltsjöar, nära
Medelhavet. Katolsk ärkebiskop.
190,000 inv., därav 80,000
européer och 24,000 judar. — T.
består av en modern europeisk del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
