Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1619
Tyskland (Historia — 1648)
1620
ligen på dessa länders troner satte
infödda dynastier. I v. hotade
Frankrike och Burgund, vilket
senare bl. a. omfattade de urspr.
till T. hörande Nederländerna.
Kejsar Maximilian I (1493
—1519) förvärvade emellertid
genom giftermål åt sin familj
de burgundiska länderna, men
med detta arv föl i de
fiendskap mellan Frankrike och
Habs-burg, i vilkas strider T. hotade
att indragas, en fara, som blev
verklighet, då Karl V,
Maximilians sonson, valdes till kejsare
1519. — Religionskrigens
tid (1519—16 48). I Karl
V : s (1519—56) världsvälde fick
för kejsaren vården om T:s
angelägenheter ofta stå tillbaka för
större politiska uppgifter, men
landet läge och dess tillgång
på soldater föranledde dess
utnyttjande i kejsarens
kraftmätningar med Frankrike. Karl
sökte nedslå furstarnas makt
liksom även av fruktan för den
religiösa splittringens politiska
konsekvenser den lutherska
reformationen (se d. o.). Båda dessa
strävanden misslyckades.
Reli-gionssf reden i Augsburg 1555
gjorde i kyrkliga frågor
landsfursten, ej riket, till den
bestämmande. De särskilda
riksständernas landshöghet utsträcktes i sitt
fulla omfång också till den
kyrkliga förvaltningen.
Kyrkoreduk-tionen stärkte betydligt
furstarnas makt, ej minst därigenom
att en mängd andliga områden
införlivades med
territorialsta-terna. Karl efterträddes som
kejsare av brodern Ferdinand
I (1556—64). I ekonomiskt
hänseende skedde under 1500-t. en
förskjutning. Medan T. hittills
intagit en central ställning inom
europeiskt näringsliv, kom dettas
tyngdpunkt nu att alltmer
för
skjutas åt Väst-Europa till. De
av strider med turkarna
upptagna kejsarnas myndighet var
ringa, och de tyska furstarna
drevo i förbund med främmande
makter en självständig politik,
som ofta korsade den kejserliga.
Ännu ett kvartsekel efter freden i
Augsburg kände sig
protestanterna i T. trygga, och såväl
Ferdinand I som Maximilian II
(1564—76) intogo en tolerant
hållning. Under Rudolf II
(1576—1612) vann emellertid
mot-reformationen betydande
framgångar i T., särskilt dess v. delar.
Under trycket därav bildade en
del av de protestantiska staterna
under ledning av Pf alz den
evangeliska unionen (1608). Bayern,
som under hertig Maximilian
I utvecklades till s. T:s främsta
stat, svarade 1609 med
grundandet av den katolska ligan. Kejsar
Mattias (1612—19) lyckades
väl genom sin medlingspolitik
några få år hindra utbrottet av
det hotande inbördeskriget.
Ferdinand II: s (1619—37)
religiösa och politiska förtryck
framkallade emellertid 1618 ett
uppror i Böhmen. Under det
härmed utbrytande Trettioåriga
kriget (se d. o.)
omintetgjordes kejsarens planer på att göra
sig till enväldig härskare i T.
och utrota protestantismen; i
Westfaliska freden 1648
bekräftades i stort sett Augsburgska
religion sfredens bestämmelser samt
erkändes riksständernas frihet
och självständighet, t. o. m. i
utrikespolitiken. Freden innebar
vid. betydande landförluster;
av-trädelserna till Sverige omfattade
T:s bästa östersjöhamnar, och
Frankrike nådde i Elsass fram till
Rhen och kunde draga de
sydtyska furstarna in i sin
intressesfär, Krigets oerhörda förödelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
