Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1623
Tyskland (Historia — 1815)
1624
—45). Han efterträddes av
Frans I (1745—65) av huset
Habsburg-Lothringen. Fredrik
II :s Preussen hade under kriget
visat sig som T: s starkaste stat
och hävdade denna sin ställning
under Sjuåriga kriget (se d. o.)
1756-—63. Rivaliteten mellan
Preussen och Österrike sätter även
i det följande länge sin prägel på
T :s utveckling. Kejsar Josef
II :s (1765-—90) försök att
utbyta Belgien mot Bayern stäcktes
av Fredrik II (jfr Tyska
fursteförbundet). Under
senare hälften av 1700-t. bedrevs
på flera håll i T. en livlig
reformverksamhet i den upplysta
despotismens anda, t. ex. i Preussen
under Fredrik II och i Bayern
under Maximilian III Josef. T:s
materiella kultur befann sig under
1700-t. i uppsving. Den av ett
stigande nationellt medvetande
uppburna andliga odlingen inträdde
med mitten av 1700-t. i en verklig
storhetstid. På det politiska
området fortbestod emellertid
splittringen. Kejsarna Leopold II
(1790—92) och Frans II (1792—
1806) samt Preussen strävade
under inbördes konkurrens att
utvidga sina områden, främst på Polens
bekostnad. Den 1792 utbrytande
kampen mot revolutions- och
senare Napoleonstidens Frankrike
(se Franska
revolutionen sp. 549 ff. och Napoleon
sp. 600 ff.) ledde 1806 till
upplösning av Tysk-romerska riket.
I samband därmed reducerades
avsevärt småstatssystemet, i det
alla riksomedelbara andliga
områden samt en mängd fria
riksstäder, smärre furstendömen och
andra områden införlivades med
de större staterna, främst genom
mediationsakten 1803. Det
segerrika Frankrikes direkta
erövringar omfattade på sin höjdpunkt
allt tyskt land v. om Rhen och
nådde i Nord-Tyskland delvis
fram över Elbe till Östersjön. Det
övriga T. anslöt sig i
fortsättningen till Napoleon I dels i
Rhenföp bundet (se d. o.), vari
ingick lydkonungadömet Westfalen,
dels ss. fria bundsförvanter
(Preussen, Sachsen och Österrike).
Preussens polska provinser
förlorades till storhertigdömet
Warszawa. Flera tyska stater,
främst Bayern, Baden och
Würt-temberg, fingo som ersättning
för sin anslutning till
Napoleon betydande landutvidgningar.
För T:s sociala utveckling
bildar Napoleonstiden epok, i det de
erövrade delarna blevo delaktiga
av den franska
reformverksamheten (bondefrigörelse,
judefrigörelse, code civil etc.), och även
annorstädes i T. reformerades
livligt delvis efter franska mönster,
främst i Preussen av v. Stein och
v. Hardenberg. Indirekt blev det
franska väldet av utomordentlig
betydelse, då i reaktion däremot
en tysk nationalkänsla av politisk
karaktär utvecklades, samtidigt
som det gamla feodala småst
ats-systemets raserande gav rum för
en enhetssträvan. — Reor g
a-nisationsarbetet och
T : s politiska enande.
(1806—71). Den nationella
rörelsen, företrädd av E. AI. Arndt,
Fichte m. fl., resulterade i det av
Preussen ledda befrielsekriget,
som avgjordes genom segern över
Napoleon vid Leipzig okt. 1813.
Frigörelsens resultat motsvarade
dock föga de nationella
förhoppningarna. I st. f. en fast
en-hetsstat bildades 1815 Tyska
förbundet, bestående av 38
suveräna stater. Av ombud för
dessas regeringar bildades som
gemensamt organ en förbundsdag
med säte i Frankfurt am Alain.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
